Saturday, November 19, 2016

Predikan på Alla helgons dag


S:t Mikaels kyrka den 5 november 2016

Idag är vi samlade här för att fira gudstjänst – här och nu är vi de heligas samfund elle gemenskap. På alla helgons dag uppmärksammar och minns kyrkan alla dem som gått före i tron och redan somnat in. Våra trossyskon i den katolska och de ortodoxa kyrkorna minns speciellt de människor som levt mycket nära Gud och den relationen har fått synliga tecken. Vi minns också alla kära familjemedlemmar, släktingar och vänner som gått bort under det gångna året.

Evanglietexten som är början på det tal av Jesus som vi kallar för Bergspredikan. Enligt teologerna är det en beskrivning på en helig människa, egenskaper som växer fram och man lever ett liv nära Gud och Jesus. Jesus håller sitt tal uppe på en kulle av rent praktiska orsaker. Det fanns inga moderna ljudåtergivnings apparater tillgängliga. Det hördes allra bäst om talaren var lite högre upp än de som lyssnade. Därför är ju också prediksstolen i våra medeltida kyrkor alltid rätt så högt uppe. Men det finns också en djupare innebörd i att talet hölls på en kulle eller ett litet berg. Bergen används i bibeln som symboler för att möta Gud. Ofta handlar det om att knyta en relation eller förnya en relation till Gud.

I gamla testamentet möter vi Moses som har lett det isreliska folket ut ur egypten. De vandrar genom öknen och pirrar och marrar att de nog hade haft det bättre kvar i eländet i egypten. Gud visar sig för dem uppe på ett berg. Berget ligger inne i ett tjockt moln och molnet mullrar som ett kraftigt åskväder. Folkets ledare Moses går upp på berget för att möta Gud ansikte mot ansikte. Där på berget sluter han som representant för folket ett förbund med Gud. Avtalet består i att folket ska hålla lagen alltså de tio budorden. Vi brukar kalla det här för det gamla förbundet. Ett förbund som förutsatte att människorna var trogna och trofasta villkoren. Det var ett exkluderande förbund, bara det israeliska folket del av det. Endast de var de heligas samfund.

Genom Jesus sluter Gud ett nytt slags förbund med oss människor. Ett förbund som inte förutsätter samma slags villkor som det gamla. Ett förbund där alla människor ingår – eller i alla fall de som vill ingå i det. Det är det nya samfundet av heliga. Kyrkan och kristenheten föds genom det som Jesus gör uppe på en kulle eller ett litet berg. Genom sin död övervinner han dödens makt och genom sin uppståndelse öppnar han för oss vägen till Gud. Alla som tror och är döpta räknas till detta nya folk av heliga. ”en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk” som vi hörde i den andra läsningen.

Detta folk, kyrkan – vi är inte heliga på grund av något vi gjort eller för att vi förtjänat det. Vi kallas heliga och utvalda på grund av att Gud är helig. På grund av att vi blivit tvättade rena från allt det som tynger, är ondska och själviskhet i Jesu blod. Redan här och nu får vi börja leva detta nya liv i Jesus. En dag får vi stiga in i evigheten. Den nya himlen och den nya jorden som Gud säger att han ska göra. Ett nytt jerusalem.

Idag minns vi speciellt dem som gått före oss i tron, familjemedlemmar och vänner. Vi känner sorg och saknad över att vi har varit tvungna att skiljas från dem. I sorgen och saknaden är det viktigt med handlingar vi kan bearbeta vår sorg genom. Att sänka ner kistan eller urnan i graven, att se namnet på gravstenen och få tända ljus där.


Sorgen är en långvarig process där vi bearbetar det faktum att världen har förändrats. En människa som varit en del av vår värld är borta och vi önskar på alla plan att det inte skulle vara så. Men sakta men säkert måste vi acceptera att det är så. Vår kära har gått över till skaran av de heliga som finns hos Gud och vi måste ännu vänta på vår tur. Gud har lovat att vara med dem och oss. Han är den goda herden som leder oss fram till livets vattenkällor och han ska torka alla tårar från våra ögon. 

--------------
Den här predikan har jag hållit i S:t Mikaels kyrka i Kyrkslätt. Det här är en oredigerad version av de anteckningar jag hade för predikan. De är menade för att stöda mig i att hålla det tal vi kallar predikan. Därför kan det som läst text verka som om det finns logiska hopp och texten kanske inte rikttigt fungerar som skriven text

No comments:

Post a Comment