Saturday, November 19, 2016

Predikan 25 söndagen efter pingst


S:t Mikaels kyrka den 6 november 2016

Denna söndag bär temat ”från död till liv” och i evangelietexten har vi två berättelser om hur Jesus för människor från död till liv. Evangelisten Matteus har ramat in berättelsen om kvinnan med blödningar med berättelsen om en böneledare vars dotter dör. Matteus gör som han alltid gör och går rakt på sak. Han lämnar alla detaljer som både Lukas och Markus har med. För Matteus verkar det viktiga vara det Jesus gör i berättelsen, restan är bara utfyllnad. Vad är det Jesus gör då?

Han uppväcker den döda flickan till liv, alltså från en biologisk, medicinsk död eller vad vi nu vill kalla det då pulsen slutar slå och hjärnan stänger av för gott. Det andra han gör är att han ger tillbaka livet till en kvinna som varit socialt och andligen död.

Den lilla flickan var pappa är föreståndare vid synagogan kommer alltså till Jesus och vädjar till honom att göra någonting. Flickan på bara tolv år är dödsjuk. Vi får inte veta vad det handlar om, men det verkar handla om hjärtsjukdom, cancer eller något liknande. Pappan är är rädd och ängslig för sitt enda barn. Inga mediciner eller läkare har kunnat hjälpa och denne omkringvandrande rabbi är det enda hopp pappan vet. Han har hört att Jesus utfört under och botat andra människor. Och mycket riktigt så beger sig Jesus till mannes hem för att väcka den lilla flickan till liv.

Jag tror att det ofta är denna del eller aspekt av Jesus vi tänker på först. Uppståndelse och evigt liv. Att Gud själv blir människa så att vi skulle kunna komma till Gud. Att Jesus genom sin död på korset övervinner döden och öppnar för oss vägen till Gud. Genom tro på honom och dopets nåd får vi en dag stiga in i evigheten och i Guds hem. Det är något vi väntar och hoppas på. På Alla Helgons dag som vi firade i går blir vi speciellt påminda om detta. Att alla som tror på Jesus i alla tider ska få vara hos Gud, att kyrkan är de heligas samfund. Kyrkan firar detta varje söndag, påskens underverk, att Jesus lever och att vi får leva genom honom.

Men innan Jesus och pappa hinner fram i berättelsen kommer en budbärare och meddelar att flickan är ju död, ids int tro på att Jesus kan göra något för henne. Hemma hos pappan tror inte de sörjande heller. Ofta får vi som kristna möta ett liknande motstånd och förlöjligande. Att uppståndelsen och det eviga livet bara är sagor, något som man hittat på för att ge lite lättnad åt dem som sörjer eller fruktar döden. En sådan invändning bortser från den andra delen av evangelietexten och den andra dimensionen av det nya liv Jesus skänker.

På vägen till pappan med den lilla flickan tränger sig människorna på Jesus. Alla vill se honom, röra vid honom eller bli frisk från någon åkomma. Stämningen är som på en rock konsert där biffiga livvakter måste tränga undan fansen så att rockstjärnan kan komma fram. Mitt i det här vimlet kommer en kvinna och rör vid Jesus kläder. Genast på fläcken blir hon frisk. Hon har lidit av en svår sjukdom i tolv år och ingen läkare har kunnat bota henne. Sjukdomen har inte endast orsakat henne smärta och lidande, utan den har också uteslutit henne ur samhället och alla sociala relationer.

Enligt moselag får nämligen inte en kvinna med blödningar vista sig i samhället, inne i tätorten. Hon är förpassad till utkanten och är mer eller mindre lämnad vind för våg. Hon måste försörja sig på enkla hantverk eller dylikt som de som bryr sig om henne kommer och köper. Isolering, ensamhet och en som har fallit genom alla system och vars utkomst stöd tagit slut skulle vi kanske säga idag. ”Väliinputoaja” som vi säger på ren finlandssvenska.

Denna kvinna har vågat sig in i staden trots att hon känner till straffet. Men hennes hopp och tro är större. Och hon blir frisk eller snarare befriad från sitt gissel och kan börja bygga relationer och ett liv igen.

Jesus svarar både flickans pappa och den här kvinnan med orden ”din tro har hjälpt dig”. Tron på Jesus bär på de här två dimensionerna. Ett hopp om ett liv i evigheten och ett nytt liv här och nu. Tron på Jesus är mer än ett försanthållande av dogmer och trossatser, det handlar om att leva. Tron handlar om en livshållning och en livsinställning. Tron är att dela livet med Jesus redan nu. Genom Jesus får vi börja upptäcka en helt ny dimension i oss själva, vår egen andlighet. Vi får möta den heliga anden i vårt inre, i våra hjärtan. Han går med oss steg för steg. Detta nya liv i Jesus får bli konkret i gemenskapen med varandra. I de heligas samfund, i att vi delar ett hopp om något kommande och något större. En gemenskap som vill dela med sig och smitta av sig. En gemenskap som också möter Gud själv i nattvardens mysterium.

I Bibeln kan vi läsa om Jesus själv och detta nya liv. Vi kan läsa om dem som försökt leva med jesus före oss, Martin Luther lyfter fram speciellt psaltaren som nyttig läsning. Genom den får vi ord på vår längtan, på våra böner och vår ängslan. I bönen får vi möta Jesus genom ord och genom att vara närvarande med honom. Som den botade kvinnan får vi höra Jesus säga till oss ”gå i frid”.

--------------
Den här predikan har jag hållit i S:t Mikaels kyrka i Kyrkslätt. Det här är en oredigerad version av de anteckningar jag hade för predikan. De är menade för att stöda mig i att hålla det tal vi kallar predikan. Därför kan det som läst text verka som om det finns logiska hopp och texten kanske inte rikttigt fungerar som skriven text

No comments:

Post a Comment