Saturday, November 19, 2016

Predikan 17 sö. e. Pingst

Högmässa med konfirmation 
S:t Mikaels kyrka den 11 september 2016

Evangelium, Luk. 7:11-16
Jesus begav sig till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. Just som han närmade sig stadsporten bars det ut en död. Han var ende sonen, och hans mor var änka. En stor skara människor från staden gick med henne. När Herren såg henne fylldes han av medlidande med henne och sade: ”Gråt inte.” Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: ”Unge man, jag säger dig: Stig upp!” Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor. De fylldes alla av fruktan och prisade Gud och sade: ”En stor profet har uppstått bland oss”, och: ”Gud har besökt sitt folk.”
Det långa följet av sörjande gick genom hela staden och ut till en av grottorna där den dödes kvarlevor torkade så att man kunde lägga dem i en urna i den egentliga graven. Det var ett långt begravningsfölje och det var inte tyst och stilla. Ingen i staden kunde missa den högljudda klagan och gråten, beklagande och vädjande. De anhöriga var ännu i shock, det var ju mindre än ett dygn sedan han dog. Men kroppen måste fås i graven innan den blev en sanitetsrisk. 


Så kommer denna märkliga snickare från Nasaret. Det vänder sig i magen på honom och han nästan kräks av medlidande och sorg för mamman. Han ställer sig mitt framför den öppna och enkla kistan och tar pojken i handen. Pojken stiger upp och är livslevande. Folket tror inte sina ögon, de är rädda och förskräckta. Men snart inser de att här framför dem står en man av samma kaliber som profeterna i gamla testamentet. Jubel bryter ut och folket ropar: ”Gud har besökt sitt folk!” 

Det är först när de här människorna är i stor sorg, deras vardag har rubbats och något besynnerligt och märkligt händer som de kan ta till sig att Gud bryr sig om dem. Jag tror att också vi är väldigt lika dem på många sätt. Vi har fullt upp i vardagen, skola, hobbyn, studier, familj, jobb och vad det nu kan vara. Vi är så upptagna att vi inte riktigt hinner stanna upp för att reflektera vad vi är med om. Och ännu mindre hinner vi vända oss till Gud.

Ibland så vill vi skylla på Gud. Han visar ju sig inte, så varför ska vi bry oss om honom. Vi tänker att vi nog ska bry oss om Gud och allt sånt då vi ser stora mirakel. I skriban brukar vi se på filmen ”Bruce Almighty” där Jim Carrey spelar huvudpersonen Bruce. Bruce är en helt vanlig typ, med ett helt vanligt liv och ett helt vanligt jobb. Men han är missnöjd med sitt liv. Han tycker att Gud är orättvis mot honom när han bara har fått ett vanligt liv.

Han får ända vara med om något stort och omvälvande. Han får möta Gud själv som passande spelas av Morgan Freeman. I sin lågmälda och karismatiska stämma konstaterar Gud i sin slutkläm att människorna väntar sig trolleritrick av honom och att de vill att han ska göra allt för dem. Människorna inser inte att de själva kan göra ganska mycket och hjälpa varandra. Ett verkligt mirakel är inga trolleritrick som att gå på vatten eller fixa till ett lotteriresultat. Ett verkligt mirakel är när en ensamstående mamma som har två jobb ännu har kvar tid och ork för sina barn. 

I skriban och konfirmationen blir vi också påmind om att Gud kanske inte alltid är så dramatisk som i evangelietexten. Han var en gång för alla dramatisk då han dog och genom sin död övervanna döden själv. Genom sin uppståndelse öppnade han för oss vägen till Gud. I dopet får vi bli en del av den verkligheten och kraften. 

Vi kanske förväntar oss att vi borde få vara med om mirakel och dylikt. Men vi kan uppleva Gud i betydligt mindre saker. Vi kan t.ex. Sammanfatta dem som de fyra B-bokstäverna. Vi kan uppleva Gud i Bönen, i Brödra-&systragemenskapen, i Bibeläsningen och i Brödsbrytelsen alltså nattvarden.  I skriban får vi veta vad dessa fyra B-bokstäver innebär och hur vi gör helt praktiskt då vi ber, läser bibeln, lever i gemenskap med varandra och deltar i nattvarden. 

Med de orden har vi kommit fram till själva konfirmationen, då ni kära ungdomar, får bekänna er till vår kyrkas tro och bekräfta ert dop. Var så vänliga och kom fram hit till altaret.

--------------
Den här predikan har jag hållit i S:t Mikaels kyrka i Kyrkslätt. Det här är en oredigerad version av de anteckningar jag hade för predikan. De är menade för att stöda mig i att hålla det tal vi kallar predikan. Därför kan det som läst text verka som om det finns logiska hopp och texten kanske inte rikttigt fungerar som skriven text

No comments:

Post a Comment