Wednesday, March 23, 2016

Review: Russian 6Sh112 daypack

Review of the russian military 6Sh112 daypack. This small pack is currently used by the russian armed forces. It is a straight forward and no bullshit approach on a pack. There are no bells and whistles, the pack is in camo and many would say ugly. However, if one likes a simple and functional design at an affordable price it is a real bargain.

The pack is designed to go with the combat west and therefore designed to ride high up on the back, so that it doesn't interfere with any of the pouches. Mine is in digiflora camo pattern and made of some sort of nylon similar to 500D cordura. There is no frame, but the pack has some padding in the back made of the same material as the shoulder straps.

The pack is approx. 45 cm tall, 30 cm wide and 20 deep adding up to 30 litres of capacity. The pack has two external side pockets roomy enough to accommodate a 1L Nalgene + a scarf each. The side pockets are only attached by the sides so that one can slide flat or long items, eg. an axe, trekking poles, shovel, behind them. The lid has two small and flat pockets closed with velcro. One holds the snow cover for winter use and the other can hold a small first aid kit or similar. On the inside of the pack there is one flat pocket on the front side, big enough for a moleskine or similar. The pack has two areas of Molle/Pals webbing, one on the front 7x7 rows and on the lid 5x5 rows. The pack has no hydration ports or hooks or pockets for a bladder.

The pack has compression straps at the bottom, sides and on the front closing the lid. All the straps are very generous in length, allowing sleeping pads and bags to be attached on the outside of the pack. The shoulder straps are well padded and wide. They can be adjusted both from the end of the padding and from the end that meets the pack(see picture). The straps are long enough for any person wearing a big coat or vest.

I guess these packs are kind of hard to find, but there are a few out there on eBay and a few companies shipping worldwide out of Russia. Here in Finland one company; Varusteleka, sells the packs as part of a set comprising the vest, pouches and the pack. I got mine for 20€ from a guy who only wanted the west and pouches, but not the bag.

That said, I think 20€ is a good price for bag like this. It is simple and sturdy, and yet it has enough lashing points and configuration options to cover everything from day hikes to a extended weekend bushcraft trip.
Front of the pack with Jerven liner strapped to the bottom

Back side of the pack with Jerven liner strapped to the bottom

Side of the pack with Jerven liner strapped to the bottom and axe beind side pocket

Long items, eg. an axe, can be inserted in between the side pockets and the main pocket. 

Small pocket in lid holding snow cover

Small pocket in lid, approx 0.5L

The pack is closed by a cordage and a snowcollar
The shoulder straps can be adjusted from both ends with ample lenght

Bottom straps are long enough to accommodate a winter sleeping bag. Here Jerven liner.
Chest strap and shoulder straps(Blogger keeps turning this pic upside down, sorry!)

Small flat pocket inside the main pocket of the pack

Sunday, March 20, 2016

Predikan: Maria Bebådelsedag/dagen då vinterkriget slutade

Predikan 13.3.2016: Maria Bebådelsedag och minnesdag för vinterkrigets slut
Tvåspråkg Högmässa, S:t Mikaels kyrka, Kyrkslätt

Evangelie text: Luk 1:26-38

Idag så firar vi två stora och viktiga händelser i historien. Man kan kanske säga att båda två har format vår identitet och integritet. Idag så firar vi att den enkla och unga flickan Maria ödmjukt tog emot sitt stora uppdrag. Uppdraget som kulminerade 9 månader senare i Betlehem. Vi firar också att det enkla och dåligt utrustade Finland behöll sin självständiget och integritet efter fiendens anfall.

Jo ennen talvisodan syttymistä täällä kotona Suomessa varmaan seurattiin tiivisti kehitystä maailman tuvallisuustilassa. Euroopassa käytiin jo kiivaita neuvotteluja rauhasta ja sodasta. Kaksi vuosikymmentä aikaisemmin sota oli repinnyt Eurooppaa ja maailmaa. Sen toistuminen haluttiin estää hinnalla millä hyvänsä. Valitettavasti toisin kävi. Edellistä kauheampi sota syttyi ja rantautui myös meille.
Varmaan moni Suomalainen toivoi aina viimeiseen asti että mitään hyökkäystä ei tulisi ja rauha jatkuisi. Moni varmaan pelkäsi vihollista ja epävarmaa tulevaisuutta. Miten ihmeessä pieni Suomi voisi pärjätä niin voimakasta vihollista vastaan? Pelosta ja epäilystä piittaamatta maamme kävi taistoon vapauden ja itsenäisyyden puolesta.

Melkein kaksituhatta vuotta aikaisemmin tapahtui vielä suurempi ihme. Nuori tyttö Maria saisi lapsen, hän kantaisi Jumalan lasta. Tuo nuori tyttö ei varmaan oikein käsittänyt mitä oli tapahtumassa ja pelkäsi kovin. Todennäköisesti hän koki samanlaisia tunteita kuten me täällä Suomessa kolmekymmentäluvun lopussa.

Maria var trolovad och vi får anta som det hörde till den tidens sed att hon också var jungfru. Det att hon plötsligt blev med barn var ingen liten sak för henne. Ett barn utanför äktenskapet kunde bära en mycket hård dom, t.o.m. dödsstraff. Maria torde ha varit mycket rädd och ängslig, rädd för sitt liv och sin familjs rykte. För att inte tala om sitt ännu ofödda barn. Men den rädslan verkar vara som bortblåst där hon möter ängeln. Kanske var det en Guds frid som fyllde hennes hjärta genom den heliga Anden. Allt låg i Guds händer och hon behövde inte ängslas. Hon fann sant mod.

Det är någon som definierat mod inte som avsaknaden av rädsla, men att se att det finns något som är större och viktigare än rädslan. Modet är vilja att agera och gå framåt trots rädsla och osäkerhet. Maria hade kunnat välja att inte ta emot uppdraget, om man nu kan säga nej till ett himlaväsen. Hon hade kunnat välja att inte riskera familjen och sitt riskera sitt eget liv, bara leva vidare som Josefs fru och fostrat en helt normal familj i Nasaret.

Men som tur väljer hon ödmjukt att ta emot Gud i sitt liv och sin kropp. I henne förenades det mänskliga med det gudomliga. Där i den stunden som hon tar emot uppdraget börjar inkarnationen. Guds sonen blir människosonen. Maria försvann inte och blev glömd i historiens sus. Kyrkan minns Marias dåd genom att hälsa henne, gudaföderskan, med ängelns ord ”Var hälsad du högt benådade”.

Även om Maria är en av de främsta figurerna i Kyrkans tro, så tror jag att hon ändå för många känns rätt så avlägsen. En fin berättelse och en intressant figur på Bibelns blad. Men jag tror också att Maria nog är mycket närmare oss än vi tror. Vi är tvungna att möta likadana känslor som Maria.

Det är nog få av oss som får besök av ett himlaväsen, en ärkeängel, hur gärna vi än skulle vilja det. Vi bär inte heller Gud inom oss. Men det finns nog de stunder och tider då vi känner precis som Maria. Under våra liv är vi tvungna att möta många svåra och tunga situationer och tider. Då vi blir lika ängsliga och t.o.m. rädda för våra liv och vår framtid.

Det kan handla om någon olycka, en allvarlig sjukdom vi själva eller någon i vår familj drabbas av, om vi plötsligt skulle mista vårt jobb och vårt utkomst och framtiden är oviss, kanske då vi måste bestämma vad vi vill göra med våra liv och vilken skola eller utbildning vi ska söka in till…situationerna är många när vi tänker efter.

Inför sådana stunder är det bra att förbereda sig, t.ex. att lära sig berättelser om Maria och om Gud som blir människa för vår skull. Marias ängslan och rädsla byts ut till frid i bönen och lovsången. Inför svåra stunder är det bra för oss att lära oss olika böner utantill, så som Fader Vår eller Maris lovsång, de välbeprövade orden kan för oss öppna upp för Guds frid och kärlek. Kanske inte så att våra problem skulle vara lösta, men vi får kraft och ork att kämpa vidare.

Gud är med oss genom sin heliga Ande och speciellt i bönen kan vi känna av Hans närvaro. Jag tror också att det var många som i det krigstida Finland som vände sig i bön till Gud, både vid fronten och hemma. I bönen fick de styrka att gå vidare.

Idag får vi minnas dem och Maria. Vi får dessutom tillsammans möta Jesus helt konkret i nattvardens mysterium.

Amen. 

--------------

Den här predikan har jag hållit i S:t Mikaels kyrka i Kyrkslätt. Det här är en oredigerad version av de anteckningar jag hade för predikan. De är menade för att stöda mig i att hålla det tal vi kallar predikan. Därför kan det som läst text verka som om det finns logiska hopp och texten kanske inte rikttigt fungerar som skriven text

Tuesday, March 15, 2016

Tad Litespeed update

A while back I made a short video on the Triple Aught Design FastPack Litespeed reengineered modell for 2015. Here I present a few thoughts about the pack after using for a year, mainly things that I don't think work too well. Overall I like the bag and it works for my needs(EDC, general use, outdoors/hiking..). The things that I dislike about this bag are:

The shoulder straps. They're cut straight and kind of narrow in my mind. I preferred the modell on the older packs, the contoured S-shaped. These new ones tend to warp or twist outward or toward my armpits. This result in them digging into my chest. The chest-strap takes care of this problem. The shoulder straps are not great, but not crap either. In this video I present this problem:



The chest strap. Overall its a good chest straps, but the webbing material on one side was cut too short. After using the pack a few times I was on the commuter train on my way to work and suddenly the female buckle, the triglide and the strap just fell on the floor when I was taking off the pack. I found that the webbing was cut too short. So short that I couldn't fit all the pieces back together! I swapped the piece to another, longer and thicker, and it works perfectly!

I swapped the webbing on the right side of the chest-strap for a longer and thicker piece.

The bottom straps. The bag has two straps at the bottom of the pack for tightening the pack and securing items on the pack. The straps are made of the same kind of webbing material that is found on the rest of the pack. They come with high-quality ITW nexus hardware. However the straps are way too short! I'd expect straps like theese to be at least a 100 cm or so in lengt, but no. These are more like 50-60cm and non-removable(not without a knife anyway). I can barely fit a British windproof smock or my Jerven Fjellduken liner(see pics). A small jacket, rolled, is ideal. But anything bigger is just, well too big.

Jerven Fjellduken liner barely "fits" in the bottom straps.

Jerven Fjellduken liner barely "fits" in the bottom straps.

British windproof smock strapped to bottom, straps are as loose as they can be.