Monday, January 25, 2016

Book review: Fire Skills 50 Methods for starting Fires without matches

Recently I received a copy of the book Fire Skills 50 Methods for starting Fires without matches by David Aman and as a outdoors enthusiast I was thrilled. The book covers many excellent ways of starting a fire out in the field, some obvious and some less obvious. As a outdoors enthusiast learning only a handful new ways to start a fire was expected.
Fire Skills 50 Methods for starting Fires without matches and my Fällkniven F1 and a ferro-rod

The author covers everything from a bic lighter, storm proof matches, solar power, different fire drills and some chemical ways of starting a fire. I genuinely think every outdoors enthusiast will find something new in this book. However the author seems to imply that matches are the best way of starting a fire. I disagree. Matches suck! They are unreliable and inefficient. They work well indoors for lighting a candle or similar. But out in the field they tend to get wet, blow out, break or all three. In my experience a bic lighter and a ferro-rod are the best and most reliable ways of starting a fire in almost any condition. A better title could simply be: 50 methods for starting a fire.

The text in the book is informative and well written. However the visual appearance is unpleasant to say the least. The book lacks an index, the text seems to be blurted out from a windows notepad or similar simple text editor. The book lacks layout, the text is often cut off mid-sentence by a picture. The pictures are few and every one is disappointing. They seem to be scans of non-digital photos taken with a pocket camera. The focus is way off in most pictures, depth of field is insufficient, they are dark and many times obscure. In my opinion every "skill" should be explained in text and detailed drawings. Drawings work better for explaining purposes.

Summa summarum the book is crammed with information and could be a fun gift for someone who isn't picky when it comes to layout and graphics.

Thursday, January 14, 2016

Predikan: dopets söndag

Predikan dopets söndag, 1. söndagen efter trettondagen, den 10. januari 2016, S:t Mikaels kyrka, Kyrkslätt

Evangelietext: Matt 3 13-17

Såhär i januari då vintern äntligen kommit med snö och kyla är det många som gläds över att november mörket har bytt ut mot den ljusa snön och de vackra vinterlandskapen. Snön och isen hämtar också med sig mindre trevliga saker: många bilister och bilar är illa ute. Vi blir påminda om hur fånigt få kvadratcentimeter av bilens däck som håller oss på vägen. Det är alltför många som får uppleva hur den lilla friktionen plötsligt släpper och bilen sladdar i värsta fall av vägen. 

Dopet och bibelns texter om dopet är minst sagt som snöns och vinterns ankomst. Dopet för med sig ljus och hopp i mörkret och det är många olika kulturer och dogmer som är på kollisionskurs i texterna. Tyvärr är dopet en av de punkter som skiljer kristna kyrkor och samfund allra hårdast ifrån varandra. Det är tråkigt att det som ska föra oss till enhet med Kristus och frälsningen, för oss in p åkollisionskurs med varandra.

Bibeln för fram många lika perspektiv och sidor av dopet, jag tror att alla är lika viktiga och förenliga. I dagens evangelietext är det två olika tider och förbund som är på kollisionskurs med varandra. Men istället för att frontalkrocka sammansmälter de i harmoni. 

Det jag menar är att Johannes Döparen som representerar det gamla förnundet med sina profeter och lagar möter det nya förbundet i Kristus. Inom judenomen fanns inget dop på samma sätt som vi har dop idag. Omskärelsen och lydnad inför lagen, alltså toran, var sättet man blev jude. Medan det i kyrkan är dopet som är riten och sakramentet som gör oss till medlemmar av kyrkan och Guds familj. 

Det dop som Johannes Döparen döpte med var mer en påminnelse-rit och ett återvändande till det rättfärdiga judiska livet. Johannes uppmanade till att tänka om eller vända om, att på djupet omvärdera det egna livet och förhoppningsvis återvända till det som Bibeln och lagen lärde. Som ett tecken på denna omvändelse eller återvändo kunde man bli döpt i floden Jordan. Det var inga smådroppar vatten på huvudet, utan man sänktes helt och hållet ner i det antagligen rätt så svala vattnet. 

Inom kyrkan var dopet mycket lika Johannes dop. Det var vuxna som fick bli döpta efter genomgående undervisning om vad Kristus gjort. Dopet skedde i rinnande vatten och man doppade sig helt och hållet. Många tycker ännu också idag att det är endast vuxna som verkligen förstår vad dopet handlar som kan bli döpta. 

Men bibeln lyfter också fram att det är Gud som helt och hållet verkar i dopet. Det är Guds kärlek och nåd som har öppnat vägen till himmelriket. Dopet är ett synligt tecken på att detta löfte gäller en viss person. Med den bakgrunden blir de flesta i vår kyrka döpta som små barn, hur medvetna eller omedvetna de än är om Gud. För det är Gud som har gjort allt. 

I dagens evangelietext handlar det nog inte om att Jesus behövde omvända sig eller få syndernas förlåtelse. Utan det är en symbolisk handling som visar att det gamla förbundet har blivit fullbordat eller perfekt i Kristus. Han visade hur det egentligen ska vara. Johannes som är Elia, den största och viktigaste profeten som kommit tillbaka, för  symboliskt över  det gamla i det nya. 

Genast efter att Jesus sänkt sig ner i flodens vatten och stigit upp igen händer något märkvärdigt. Gud visar sig samtidigt i treenighetens alla personer: jesus som Sonen, Faderns röst uppfyller platsen och den heliga Anden kommer som den duva. 

Frasen: “Detta är min älskade son, han är min utvalde”. Är egentligen inte något märkvärdigt. Då pojken i en familj blev myndig och han fick rätt att börja utöva sitt hant verk på egen hand tog pappan i familjen honom till staden samlingsplats och där inför alla andra utropade: det här är min son, han är min utvalde. Det var riten som markerade skillnande mellan barnaskap och vuxenliv. Denna fras bekräfta sonens arvsrätt och han en dag skulle bli familjfader och huvud. 

I vårt dop och med oss är det på samma sätt. I dopet säger Gud till och om oss att vi nu är hans älskade barn. Vi har fått rätten att en dag ärva Hans rike, rätten att bli en fullvärdig medborgare. Gud kanske inte visar sig som en duva och ingen röst fyller rummet, men den heliga anden har kommit in i våra hjärtan. Genom dopet har Gud kommit oss nära och blivit en del av våra liv. Vi har också blivit en del av det gudomliga riket. 

Utanför dopetsförbund, utanför kyrkan och nåden skulle vi vara på kollisionskurs med Gud. Vi skulle vara bortom nådens mysterium. Men genom Kristus får vi träda in i det gudomliga ljuset. En dag ska vi ärva hans rike och tillsammans stå inför Kristus. I nattvarden får vi ana något av detta mysterium och denna verklighet. Dopets sakramentet kan vi bara uppleva en gång, men nattvardens sakrament får vi vara med om så ofta vi bara har möjlighet till. 

--------------

Den här predikan har jag hållit i S:t Mikaels kyrka i Kyrkslätt. Det här är en oredigerad version av de anteckningar jag hade för predikan. De är menade för att stöda mig i att hålla det tal vi kallar predikan. Därför kan det som läst text verka som om det finns logiska hopp och texten kanske inte rikttigt fungerar som skriven text

Friday, January 8, 2016

What is birdwatching?

What is birdwatching? The word in itself is pretty accurate in describing what it's all about: watching birds. However the word is most often used to describe a enthusiast or someone who watches  or observes birds as a hobby. Ornithology is used as well to describe the hobby, but denotes a more professional or enthusiastic approach.

Most birdwatchers frequently visit, usually early in the morning, places inhabited by many different species.Almost everyone carries a binocular, a backpack with extra clothes, a guidebook, notebook, some sandwiches and a thermos with coffee. Many do have a spottingscope and somesort of camera. However nothing of this is required. The only requirement are: being interested and being able to see and hear(.I know of a biologist that is completely blind but who is skilled in discerning different species based on the sounds they make!)

Today birdwatching is in its fourth or fifth generation. The first generation of ornithologist were the early scientists in the 18th and 19th -centuries. They shot the birds in order to determine species and many "new" species were found and named during this time. The first books on birds were published during this time.

The second generation of ornithologist consisted of mainly scientists in the late 19th - century all the way into the 1960s. They had binoculars and guidebooks. Early understanding of migration and the impact of human activities on wildlife was developed.

The third generation of ornithologist consisted of both scientist and enthusiasts that owned binoculars and usually spotting scopes with greater magnifications. Extensive knowledge and data was collected through ornithological societies. A greater understanding of migration was developed. The third generation saw with their own eyes how pesticides and human activity affected different species. Environmental protection programmes were developed.

The fourth generation of ornithologist is now. The majority of them are enthusiast, but they contribute with scientific data through digital portals and databases. Most own a binocular, a spottingscope and a digital camera. There are a variety of guidebooks on the market and products solely aimed at birdwatchers.

Some like to include a fifth generation: birdwatchers that share data and observations live through socialmedia and such. The ability to determine species,age, characteristics, is greatly enhanced through optic with built in stabilisers and cameras. The ability to capture images with a camera or smartphone through a spotting scope is also considered a shift from the fourth generation.

In my opinion there is three different types of birdwatchers today: 

1. The casual watcher. a person that likes being outdoors and is interested in birds and wildlife. Enjoys all birds and enjoys them anywhere. Owns a pair of binoculars and a guidebook. Watches birds and wildlife during long walks to the forest or sea during weekends. Stays at home during bad weather.

2. The enthusiast. A person that has been watching birds for many years, owns good binoculars, a spottingscope, is more interested in species and birds that are more hard to find and/or rare, one who is out in any weather and any day. One who usually makes detailed notes about every observed bird and species.The enthusiast is a member in one or many ornithology societies and engaged in different activities. Many have a degree in biology or similar.

3. The super-enthusiast. A birdwatcher that lives and breathes for birds. Carries binoculars everywhere and is willing to drive several hundred kilometers to see a rare bird/species. Is mostly interested in rare or special birds. One who makes lists of eg. all species observed under one year or in specific area.   Owns expensive optics and is a member of a exclusive or "pro" ornithology society.

I fall somewhere in between categories 2. and 3. I will cover my birdwatching "philisophy" and motivation in a later post.