Friday, October 9, 2015

Predikan: Mikaelidagen

S:t Mikaelskyrka, den 4. Oktober 2015, gäster från Rainbow school i Tansania(projekt fms/församlingen understöder)
Evangelietext: Matt 18:1-10

Tidigt på morgonen en av de sista dagarna i maj lystes himlen i Borgå upp av ett ljus som inte setts på över hundra år. Larmet gick fot och de försa släckningsenheterna var på plats inom några minuter, men lågorna stod redan högt igenom domkyrkans tak. Till mångas förvåning beodrades de första enheterna på plats att inte spruta mot domkyrkans tak, utan på träkyrkan och klockstapeln bredvid. Trots räddningsverkets långa kamp brann kyrktaket ner, gavlarna och interiören klarade sig.

Efteråt ställde en reporter räddningsschefen en halvt anklagande fråga om varför räddningsverket inte hade sprutat på taket, utan på allting annat. Räddningschefen tittade lugnt på reportern innan han svarade. Reportern kände inte till och hade inte förstått att räddningsverket hade agerat precis så som planerat. Man visste att kyrkans gavlar skulle klara en brand och att inte ens allt vatten i ån skulle ha kunnat släcka det enorma taket. Det smartaste var att koncentrera sig på att skyda de omkringliggande byggnaderna.

Frågan lärjungarna ställer Jesus i dagens evangelietext är minst lika allvarlig som branden i domkyrkan. Det fanns knappast några lågor där bland Jesus och lärjungarna. Men frågans reperkussioner var mycket allvarligare än en av de största bränderna i Borgå genom tiderna. Precis som  reporterna i Borgå måste ha känt sig smått snopen efter svaret, kände nog lärjungarna sig också efter Jesu svar.

Lärjungarna frågar alltså om det finns olika hierarkier eller ranger i det kommande riket. Vi kan nog anta att Jesus säkert i alla fall inombords suckade. Lärjungarna visste att de var närmast Jesus och att han verkligen var Guds son. Jesus talade ofta om hur de religiösa ledarna i samhället ofta missbrukade sin ställning och inte gjorde vad som rätt var. Jesus hade sagt att de sista ska bli de första. Lärjungarna försökte säkert kombinera tankarna, men fick det litet om bakfoten. De tänkte säkert att de som var bland de lägsta i samhället, skulle bli de främsta. Och översteprästerna skulle bli de sista. Nu ville de få en bekräftelse av Jesus.

De hade inte förstått att det inte handlar om rang, vem som kommer först och vem som kommer sist. Svaret är nästan oförväntat. Bli som de små, som barnen. Verbet Jesus använder betyder att ödmjuka sig, att frivilligt ge ifrån sig ställning, makt och ära, att böja sig och låta andra gå före.

Barn är nog av de allra bästa exemplen om att vara en Jesu lärjunge. Barn tackar och tar emot vad de får av sina föräldrar. De tar blöjbyten, mat, värme, sömn, leksaker och sagoböcker för givet. De lever här och nu, i stunden och av stunden. Bli som de små och ringa. Saliga är de ödmjuka, de ska ärva jorden. Saliga är de renhjärtade, de ska se Gud. Säger Jesus i Bergspredikan.

Jesus koncenterar sig på att tala om hur man ska komma in i himmelriket och hur undvika att blir nekad tillträde. Av nåd får vi ta emot frälsningen som gåva. Men gåvan kommer även med ett ansvar att träna sig själv i att leva ett himmelskt liv redan nu.

För lärjungarna verkar det vara en självklarhet att detta himmelska riket är eftertraktansvärt och något att vänta och hoppas på. Det verkar inte finnas något tvivel om den saken. Så mycket får vi ändå inte veta om denna plats och tid. I dagens evangelietext avslöjar Jesus kort att i himmelriket ser änglarna alltid Guds ansikte. Himmelen är en plats av härlighet och gemenskap, utan rangordningar eller annat som kan skapa klyftor.

Jesus calls us into this Kingdom life and to take care of hose who are small. I've always thought that Jesus isn't merely talking about children, but of everyone that is weaker than one self. Considering recent events in Europe and in our country, I think this is more than relevant. In Matthew twentyfive Jesus talks about giving food, shelter, warmth and company to those that are in need. For the first time in many years those in need are not far away from us, transmitted through tv and dramatic pictures. They are here at our borders and in our streets. They desperately need shelter and safety. And many have never herad of the freedom in Jesus Christ and the glory of the hevaenly Kingdom in us. They are truly the small ones in need of our prayers and help.

Ibland så behöver vi ställa dumma frågor och fel frågor. De hjälper oss att ställa in siktet på det som är verkligt viktigt och betyder något. Dumma frågor om Jesus och Kyrkan hjälper oss att förstå det som har himmelskt värde.

Under svåra tider får vi ett tillfälle att pröva våra värden, pröva vad som är viktigt för oss och verkligen se vad vi är gjorda av. Domkyrkans brand var inte endast en stor utmaning för släckningsmannskapet och räddningsverkets organisation. Den berörde hela staden på djupet och gav ett tillfälle för var och en att fråga vad Kyrkan betyder. Den gudstjänstfirande gemenskapen fick ett tillfälle att fundera vad som verkligen är viktigt, var är Guds festfolks centrum. Alla de hjälplösa som kommer till oss, ge oss tillfälle till att se frälsaren i var och en.

Jesus gav oss frihet och frälsning. Som en handpenning och sigill gav Gud oss av sin Ande. Som kraft och utrustning för ett himmelsk liv här och nu. Må Gud hjälpa oss att försöka leva detta himmelska liv och att vända oss till honom i bön om förlåtelse när vi misslyckas. Genom Jesu nåd får fortsätta att försöka.
------
Den här predikan har jag hållit i S:t Mikaels kyrka i Kyrkslätt. Det här är en oredigerad version av de anteckningar jag hade för predikan. De är menade för att stöda mig i att hålla det tal vi kallar predikan. Därför kan det som läst text verka som om det finns logiska hopp och texten kanske inte rikttigt fungerar som skriven text

No comments:

Post a Comment