Wednesday, June 24, 2015

Predikan: Midsommardagen

S:t Mikaels kyrka den 20. juni 2015
Är han tokig, galen, helt vrickad? Han ljuger och fångar de dumma och enkla i sina lögner. Säkert ungefär så tänkte många för 2000 år sen om Johannes som sen fått namnet Döparen. Samma sak tänkte de samtida om profeter som levt före, inte minst om Elia.
Elia var en av de viktigaste och mest kraftfulla profeterna tillsammans med Mose och Abraham. Johannes banade väg för Jesus i ord och i gärning. Han var en vägrörjare. Precis som Mose och Abraham var förebilder för Messias, var också Elia det. Mose ledde folket från fångenskap, plåga och ödemark till frihet och vila. Elia gjorde tecken och under, för att inte tala om den trohet han visade och följden för baals-profeterna. Deras gärningar pekade mot en kommande Messias, de förberedde folket och deras hjärtan.
Johannes Döparen var sin samtids Elia. Han bar på samma ande och kraft. Han förberedda folkets hjärtan på att ta emot det nya livet i Kristus, den nya tiden där Gud byter ut hjärtan av sten till hjärtan av kött och skriver sin lag i människornas hjärtan. Andens tid. Många var det ändå som tivlade på Johannes identitet och budskap. Han var ingen vägröjare eller profet i deras ögon, bara konstig och vrickad.
Johannes liv liknar på många punkter Jesu liv. De var båda av samma släkt, märkliga ting hände under graviditeten, de hade tempel episoder i sin barndom. Men allra tydligast träder likheterna fram under deras verksamma period. Johannes fick fiender pga sitt budskap, han talade om en annorlunda Messias än makteliten väntade sig eller ville ha. Jesus hade ett politiskt kontroversiellt budskap och skapade fiender. Johannes blir olagligt fänglsad pga politik. Herodes beundrade ändå honom och ville honom gott. Jesus blev fänglad efter falska vittnesmål, men Pilatus ville honom väl.
När det kom till kritan skyddade ändå både Herodes och Pilatus sina egna intressen efter att deras fruar varit inblandade. De båda kunde ha frikänt Johannes och Jesus, men gav efter för en snäv tolkning av den judiska lagen. De var svaga. Johannes och Jesus blev oskydligt mördade av soldater som följde någon annans order. Lärjungar hämtade och begravde deras kroppar. Herodes var rädd för att Johannes skulle uppstå till livet igen, eftersom Elia före honom inte hade dött. Men Herodes farhågot var onödiga. Pilatus däremot blev vittne till den tomma graven. Messias hade uppstått.
Johannes banade väg för Jesus i ord och i gärning. Han var en vägrörjare. Mose och Elia var vägröjare. Jag tror att Johannes inte var den sista vägröjaren. Också i vår samtid har vi vägröjare och ibland är vi själva vägröjare för någon annan.
Vi kanske inte utför likadana dåd som Mose eller Elia. Predikar och döper inte ödemarken som Johannes. Men genom att Guds Ande bor i våra hjärtan kan vi genom det liv vi lever i Gud röja väg för någon annan till Gud. Kanske också vi i våra egna liv haft vägröjare som fört oss närmare Gud. Genom förböner och kärleksgärningar.
I mitt liv hade jag en god vän som ledde mig milt och försiktigt fram till Gud och Hans ande. Gud kallar oss var och en först och främst till sitt rike, men också var och en till att föra framåt det riket. Både här hemma i vardagen och stillhet och på missionsfälten. Vi är också kallade att tillsammans med Elia, Mose och Johannes vara vägröjare för Kristus. I förbön och gärningar. I mångas ögon är det en dårskap, men en vishet för dem som får uppleva Guds kärlek. Som Kyrkofadern Augustinus sade på 400-talet: “Predika evanglieum, använd ord om du måste”
------
Den här predikan har jag hållit i S:t Mikaels kyrka i Kyrkslätt. Det här är en oredigerad version av de anteckningar jag hade för predikan. De är menade för att stöda mig i att hålla det tal vi kallar predikan. Därför kan det som läst text verka som om det finns logiska hopp och texten kanske inte rikttigt fungerar som skriven text 


No comments:

Post a Comment