Saturday, May 30, 2015

Predikan på Kristi himmelsfärd 2015


Predikan Kristi himmelsfärd
Den 14. maj 2015, Luk 24: 46-53



Jag vill inte vänta! Jag hatar att vänta! Hur ofta känner vi inte så och ser den rekationen omkring oss, inte minst hos våra barn och barnbarn? Tar vi tåget eller busset ser vi väntande människor som försöker fly väntan ner i sina telefoner och böcker.

Vänta! Det säger Jesus till sina lärjungar innan han lämnar dem ensamma. Det är nästan lite fräckt som han gör, bara lämnar dem där för att vänta utan att säga någoning om hur länge eller vad de ska göra medan de väntar! Vänta. Hur kände sig inte lärjungarna då de hörde de orden? De måste redan har åkt känslomässig bergochdalbana under de senaste veckorna.

Först firar de pesasch, äter middag tillsammans, plötsligt tas deras lärare ifrån dem, fängslas och dödas. Tre dagar senare är graven tom och kvinnor hysteriska. Jesus visar sig för dem, äter med dem och är tillsammans med dem livslevande. Och nu plötsligt säger han dem: “vänta” och bara sticker.

Länge är det som lärjungarna är tvungna att vara i ovisshet och bara vänta. Hela tio dagar tills någonting händer. Men det är denna händelse, pingsten, som är höjdpunkten för allting. Det är den som gör all väntan värd besväret.

Det Jesus undervisat om under de tre åren med lärjungarna är och förblir en god filosofi och livsvisdom utan pingsten som kommer. Påsken är endast en extremt sympatisk berättelse om kärlek och död. Den berör säkert var och en som lyssnar till den, men den förblir en berättelse. Den blir inte verklighet för oss. Påsken blir inte vårt liv.

Utan pingsten är påsken meningslös för oss och hela världen. Ett avlägset mine utan betydelse för vår vardag. Utan den helige Ande, som ges åt var och en på pingsten, är Gud någonting långt borta. Utan den helige Ande är Gud endast en god Gud som skapat allting men sedan glömt bort och lämnat skapelsen åt sitt eget öde. Utan den helige Ande är Gud inte Guden som steg in i varje människas liv. Utan den helige Ande förblir Gud långt borta, Jesus en gåtfull morallärare, Bibeln en motsägelsefull text om hopp, kyrkan en trevlig klubb, liturgin teater och missionen propagande.

Genom den helige Ande blir väntan meningsfull. Genom den helige Ande lägger alla pusselbitar sig tillrätta och Jesus blir levande även för oss, han blir Herre, Vän, Kung och Frälsare. Han blir en Gud som är här och nu med oss, i oss och genom oss.

Ändå har väntan sin givna plats. Glappet på tio dagar som lärjungarna var med om var en förberedelsetid för att ta emot den helige Ande. Vi upplever ofta sådana “glapp”. Stunder som är mittemellan annat, någonting viktigt har varit och något annat vi ser fram emot kommer. Det är tider då ingenting riktigt händer. Tycker vi. Tider då Gud känns långt borta och overklig. Men så får tron kraft igen, den gråa vardagen färg, form och glädje. Det abstrakta och flummiga blir förståeligt och verklighet.

Vänta, “glappen” eller ökenperioderna som det ibland kallas, är en kallelse till oss. En kallelse in i bön och överlåtelse. Till den bön som upplivar vår längtan och skapar förväntan. Det är tider som förbereder oss andlig förnyelse. En ny pingst upplevelse som väntar på att hända.

Den helige Ande vill fylla oss på nytt och på nytt, mer och mer. Här och nu är målet med det kristna livet att mer och mer bli fylld av anden. Mer och mer av Gud skraft och kärlek. Mer och mer växa i Kristuslikhet. Mer och mer bli den människa Gud ser i oss. Vi försöker ibland påskynda den processen och ta saker i egna händer. Men poängen med att vänta är att vänta. Att bli stilla och besinna vem Gud är. I tystheten och tråkigheten hylla och söka honom och vänta på att Han fyller oss. Amen. 

---
Den här predikan har jag hållit i S:t Mikaels kyrka i Kyrkslätt. Det här är en oredigerad version av de anteckningar jag hade för predikan. De är menade för att stöda mig i att hålla det tal vi kallar predikan. Därför kan det som läst text verka som om det finns logiska hopp och texten kanske inte rikttigt fungerar som skriven text 

TAD Fastpack Litespeed REENGINEERED overview

I use my Goruck GR2 pack for almost everything, and absolutely love it! Altough for EDC it is a bit too big and my slim briefcase is some time too small. The TAD Litespeed fits just in between. It is a great little pack with many features. It is perhaps the most versatile and modular system or packing plattform I have seen.

My short video overview:

It comes with 22l room inside, 2 inside pocket, 1 outside and of course he transporter tail. The transporter tail allows for carrying items of varying sizes that do not fint inside the pack, eg. tripods. The transporter tail can also be mounted on the inside of the pack as a separator. Inside of the pack there is no pocket for a waterbladder or computer on the back side. If you want one you have to use the transporter tail. As I understand it TAD is soon relasing some sort of transporter tail for the inside of the pack.

The only downside of the pack in my opinion are the shoulder straps. I think they are too narrow and I prefer a curve on mine. The pack is in no way unfomfortable to carry, it is just my personal preference.

Litespeed and 1L Nalgene bottle

 Nalgene inside transporter tail
 The inside of the pack, 6 attachment point on the side, 2 on bottom, 2 at the top
 2 wide attachment points at the bottom for transporter tail
 Attachment points, 1 strap for water bladder. Note: no pocket for a hydration bladder
 2 pockets on the inside
 Admin pocket
 PALS/MOLLE on the side, 1 wide
 Hole for feeding water hose
 Pack with Thinkpad, sweater, Nalgene inside
 Pack with tripod in the outside
 OP1 for size
 OP1 fits inside bottom pocket
 Goruck GR2 for size