Tuesday, March 31, 2015

Predikan: till minnet av vinterkrigets slut (13.3)

Ni var en gång mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra då som ljusets barn.  Ty ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter(Ef 5:8-9)

Vi är här idag samlade i en fin kyrka, i fina kläder, vi har det varmt och vi har ätit våra magar mätta. Så var det inte för 75 år sedan. Vårt land var hotat av fienden och hade precis lidit ett nederlag. Ett nederlag som egentligen var en seger; vi behöll vårt land och vårt hem.

Vi hade det inte så bra, landet var sargat av fiendens offensiv och våra hjärtan trasiga av sorg för de stupade och sårade. Men vi hade kvar våra hem och vårt land. Priset var högt. Vårt land låg i mörker. Våra hjärtan låg i mörker.

I Efesierbrevet talar Paulus om något liknande, om då våra hjärtan är ansatta av mörker, fienden och ondskan.

Läs text: Ef. 5:1–11

Paulus säger att vi inte ska ha något att göra med mörkrets makter, vi ska hålla oss långt borta från dem. Men ibland så går det inte att undgå det onda, speciellt inte då en främmande stat inleder en offensiv emot fosterlandet. Då en främmande ondska vill roffa åt sig det goda vi har skaffat oss i vårt anletes svett.

Paulus förknippar lögn, eller att bedra någon, med ondskan eller mörkrets makter. Man brukar också tala om att sanningen är det första offret i ett krig. Man på ett eller annat sätt rättfärdigör sitt olagliga handlande genom lögner. Tänk bara på skotten i Mainila för över 70 år sedan eller de gröna gubbarna på Krim i nuläget.

Någonstans inne i oss finns det en röst som ropar att det är fel att attacker en annan människa eller en annan stat. För att rättfärdiggöra det  behövs det lögner och propaganda som gör reducerar offret till ett ting, till de. De är inga människor, de har gjort sig tjänta av ett krig, de är ingenting värda, de borde alltid ha hört till moderlandet. Lögnen är medlet för att rättfärdiggöra girigheten efter någon annans lycka eller ägodelar.

Lögnen är lömsk och korrumperar vårt inre, den tillåter mörkret och ondskan att ta över i våra hjärtan. Den tillåter girigheten att ta över och styra våra liv.

Jesus lär oss en annan väg, ett annat sätt att leva på. Han levde helt för andra, t.o.m. så mycket att Han gav sitt liv för vår skull. Genom sin död övervann han döden. Genom sin uppståndelse öppnade Han vägen för oss till Gud. I det kan vi finna tröst, hopp och glädje. Vi får kommma till Honom och en dag får vi träda in i Hans rike och där inför Kristus Lammet möta våra bortgångna familjemedlemmar och vapenbröder.

Jesus visade oss ett liv där lögnen och girigheten inte hade någon plats. Därmed var också ondkskan förvisade ur hans liv. Ni var en gång mörker, men nu är ni ljus i Herren, säger Paulus. Jesu exempel är gott att ta efter. Att sträva efter att bemöta varje person med kärlek, att försöka se Kristus i varje människa och villkorlöst förse den personen med vad den behöver.

Det är svårt att lära sig att vara tacksam över det andra har, men som vi saknar. Det är svårt att avstå från girighet efter vad andra har, som vi vill ha men inte nödvändigvis behöver.

Vi är nu mitt inne i fastan. Fastan uppmanar oss till att sakta ner, titta och analysera vårt eget liv. Vad är det vi inte behöver. Vad kan vi lämna bort för att ge utrymme för viktigare saker. Viktigare saker som att umgås med våra familjer, våra vänner och bekanta, vila. Att hitta tid för att be och vara i Gud.

Det är att vandra såm ljusets barn, som Paulus säger. Att ständigt öva sig i att ge, mer än att få, att utföra sin plikt då det behövs, vara tacksam och glädjas med och för andra.

Idag, mitt i fastan, får vi överlämna den här dagen till att vara tacksamma för vad våra veteraner, våra vänner och föräldrar gjorde för vår skull för 75 år sedan. Tack var dem är vi här idag och har det gott. Äran får vi ge åt Gud, som har lärt oss att leva ett liv i ljus och inte i mörker.

Amen.
---
Den här predikan har jag hållit i S:t Mikaels kyrka i Kyrkslätt. Det här är en oredigerad version av de anteckningar jag hade för predikan. De är menade för att stöda mig i att hålla det tal vi kallar predikan. Därför kan det som läst text verka som om det finns logiska hopp och texten kanske inte rikttigt fungerar som skriven text.

No comments:

Post a Comment