Tuesday, March 31, 2015

Predikan på andra söndagen i fastan

Evangelium enligt den tredje årgången: Luk. 7:36-50

Har du någon gång varit så arg att du allra helst bara stängt in dig i sovrummet och legat under täckte hela dagen utan att se en enda person? Kanske du inte har varit riktigt så arg, men arg i varje fall. Arg på den där typen som alltid gör så där bara för att irritera just dig! Kanske hen går i samma skola som du jobbar på samma plats som du eller är din granne. 

Vi blir alla arga någon gång. Ilska och t.o.m. hat är helt vardagliga känslor för oss. Oftast hinner vi bli arga flera gånger om dagen, men som tur varar det bara i någon minut. Mer sällan är det som vi blir riktigt arga. Också i bibeln berättas det om hur olika människor blir arga i olika sammanhang. I dagens evangelietext har Jesus uppenbarligen gjort några fariséer arga och nu vill de hämnas och skämma ut honom. 

En av dem bjuder Jesus hem till sig på middag efter att Jesus undervisat och gjort under hela dagen i byn. Om någon var på resa och kom till en by hörde det till god sed att bjuda resenären på middag och helst att erbjuda husrum. Då man gick in i huset för att äta middag skulle husets ägare se till att det fanns vatten och handdukar till förfogande så att resenären kunde tvätta av sina dammiga fötter. Om det var ett rikt hus skulle tjänarna utföra det här. 

I evangeliet står det inget om att värden skulle ha gett Jesus vatten, handduk eller något i den stilen. I stället verkar det som om värden bjudit dit Jesus närmast för att skämma ut honom under middagen. Fariséen hade nog blivit sårad och tagit på näsan av det som Jesus sagt under dagen. Husets ägare verkar strunta helt i alla artighets gester som hör till och mer väntar. Men värdens plan går plötsligt i stöpet! Något oväntat händer.

I matsalen tillsammans med Farisee, Jesus och andra viktiga personer finns en kvinna. Vi får veta att hon sysslar med sådant som inte riktigt är accpeterat i samhället. Antagligen sålde hon sig själv. Men hon gör de som farisée inte kunnat. Hon har tagit med sig dybar olja. Eftersom Jesus inte kunnat tvätta av dammet från sina fötter bestämmer hon sig att göra det här. Hon gråter och verkar lipa så mycket att det räcker till för att väta ner hans fötter. Utan handduk som hon är bestämmer hon sig för att använda sitt hår istället. Till sist häller hon den dyra parfymen över Jesu fötter. 

Det måste ha blivit tyst vid bordet. Antagligen var stämningen så spänd att man kunnat skära i luften med en kniv. Alla väntar sig, speciellt fariséerna, att Jesus ska göra det som hör till att man gör. Stoppar kvinnan, skäller ut henne och låter henne bli fängslad och straffad. Det hon gjort hade räckt till dödsstraff enligt den tidens lagstiftning. Men Jesus gör någonting annat. Någonting oväntat och kontroversiellt. Han gör det man inte får göra. Han låter henne fortsätta!

Som förklaring berättar Jesus en berättelse. En berättelse om två personer, båda har lånat pengar och kan inte betala. Den ena har lånat en astronomisk summa och den andra en lite mindre summa. Långivaren avksriver bådas skuld. Personen som lånat den astronomiska summan syftar på kvinnan som tvättat Jesu fötter och den andra personen i berättelsen är fariséen som bjudit på middag. Båda har gjort fel. 

Istället för att låta skulden och ilskan styra, väljer Jesus ett annat sätt att handla. Ofta när vi blir arga, är vi inte ensamma om våra känslor. Den eller de vi är arga på är ofta minst lika sura på oss. Och ilskan och bitterheten kommer bara att fortsätta hur länge som helst ifall ingendera väljer att lösa situationen. 

Det är ganska lätt att vara arg och att förbli sur och bitter. Det är mycket svår att förlåta och släppa känslorna och agget. 
Jesus lär oss ett radiklat annorlunda sätt att leva på. Han utmanar oss till att förlåta och släppa. Även om det är svårt att förlåta om inte näst intill omöjligt ibland. Så kostar det oss mindre än att förbli arga. I längden gnvara ilskan i oss och bildligt talat urholkar vårt inre till ingenting annat än bitterhet finns kvar. 

I Gudstjänsten och speciellt under fastan uppmans vi att öva oss i att förlåta och släppa alla känslor av ilska och bitterhet. I synda bekännelsen får vi lämna det ifrån oss och vi blir försäkrade om att också Gud har glömt vad vi burit på. 

I nattvarden uppmans vi på allvar att tänka efter i ifall vi har någonting otalt med någon. Ifall vi är arga, avundsjuka eller bittra på någon är det bra att släppa allt sådant innan vi kommer för att dela kärlekens måltid. I nattvarden får vi möta Gud som är god och kärleksfull, vi får låta honom tömma oss på vår ilska och låta oss bli fyllda av kärlek. Som Jesus låter bli att avvisa kvinnan vid måltiden och istället visar henne kärlek.

Amen.
----
Den här predikan har jag hållit i S:t Mikaels kyrka i Kyrkslätt. Det här är en oredigerad version av de anteckningar jag hade för predikan. De är menade för att stöda mig i att hålla det tal vi kallar predikan. Därför kan det som läst text verka som om det finns logiska hopp och texten kanske inte rikttigt fungerar som skriven text.

No comments:

Post a Comment