Monday, December 14, 2015

Ginman vet inget om slipsar!

I ledarkröninkan i HBL må 16.12.2015 skriver Susanna Ginman om klädseln på slottsbalen. Hon vill lyfta fram speciellt de manliga gästernas klädsel, som hon själv inte tidigare fäst så stor uppmärksamhet. Hon menar att män har rätt lite svängrum när det gäller klädsel, speciellt formell klädsel. Ginman kommer på något vänster fram till slutsatsen att "män ska klä sig så att deras manlighet inte ifrågasätts". Hon kopplar denna manlighet till en norm, som nu "konstnärer av olika slag vågade utmana".

Ginman har en poäng, men jag tycker hon missuppfattat en hel del eller kanske snarare inte förstått alls! Sen tycker jag att hennes poäng eller fokus är helt fel ifall vi vill diskutera kläder på slottsbalen.

Jag vågar påstå att jag vet i alla fall lite om herrkläder, i alla fall om de mer formella som kostym och frack. Jag vågar påstå att Ginman inte vet så mycket. Hon kunde fortbilda sig genom att läsa den utmärkta boken av Ville Raivio Klasikko.

Den kostym herrar bär idag är en utveckling av den kostym man bar på 1800-talet. Den i sin tur har sitt ursprung i det militära(som de flesta herrkläderna). Kostym jackan har sin förebild i den korta jacka dragoner bar(soldater till häst).Slipsen kommer från den duk som soldaterna knöt kring halsen. Den moderna kostymen är en helhet med kostym, slips, skjorta, skor och frisyr(!). Poängen är att framhäva bärarens karaktär och att styra blicken till ansiktet. På ett sätt kunde man säga att kostymen är väldigt puritansk eller pietistisk; den ska locka bort blicken från kroppen. Istället ska den framhäva ansiktet, den kroppsdel vi i huvudsak använder för att kommunicera(uttryck, miner, blickar, ord..). För att helheten ska fungera så krävs det en hel del kunskap om skärningar på kostymen, färger och kombinationer. Ingen enkel ekvation(för mer om detta: Alan Flusser Dressing the Man)!

Det jag läser mellan raderna i Ginmans krönika är att manlighet är någonslags ytlitg macho. En hög med muskler som inget annat vet om än våld, motorcyklar och vikter på gymmet. Kunde hon ha mer fel? Jag vågar påstå att manlighet är någonting helt annat och att maskulinitet inte är ett skällsord! Ginmans uppfattning om manlighet är lika ytlig som hennes kunskaper om den manliga kostymen.

Det som jag regerar mest mot är att Ginman inte verkar ha någon som helst uppfattning om etikett eller vad det handlar om. Hon skriver om att bryta normer och vara undantag. Att bryta normer är bra, men det gäller att känna till normen först och förstå varför man ska gå emot den! De flesta gästerna på slotsbalen verkar sakna ens en grundlig förståelse av etikett: man är vänd mot den man pratar med eller hälsar på(vi såg allt för många som med ett slattrigt handslag – den döda fisken – hälsade på presidenten med sidan före. Ajabaja! På en fest som slottsbalen ska man nog följa klädkoden och se till att ha kläder som sitter rätt(det var alltför många överlånga ärmar, frackvästar m.m.). Gentlemannen gör uppror genom små detaljer i utstyrseln! Det kräver mycket mer kunskap, planering och sisu!

Ytterst handlar etikett om respekt, värdnad och heder. Jag undrar ifall de ingår i Ginmans vokabulär. Det hela verkar handla om okunskap. Som Ginman skriver är kvinnorna i offentligheten(med syfte på deras kläder) alltid under lupp, men män inte är det. Jag vågar påstå att de som bevakar klädsel inte kan någonting om herrkläder(sällan vet de som klär sig heller..)och därför inte förstår att kommentera dem.

Krönikan går att läsa här, ifall man har användarrättigheter.

Wednesday, December 9, 2015

Församlingens hälsning till studenterna

Församlingens hälsning till de nyblivna studenterna. Självständighetsfest och studentdimissioni Kyrkslätts gymnasium, hösten 2015.


Mina damer och herrar, lärare och elever;

Bästa nydimitterade studenter,
jag har äran att få framföra församlingens gratulationer till er: Grattis!

Ni har kämpat hårt under de gångna åren. För att göra det möjligt för er att bli färdiga har många pennor slitits ut. Era hjärnor och sinnen har fått ta emot mer information än någonsin tidigare. Just nu är ni på topp, ni kan och vet massor. Någon har också sagt att man känner sig aldrig så vuxen som då man går ut gymnasiet.

Era insatser, alla tårar, allt svett, har inte varit förgäves. Men all forskning visar på att ni snart, inom några år, kommer att glömma ungefär 2/3 av det ni lärt er. Det kan vi inte skylla någon för, inte er eller era lärare. Det bara är så.

Ni kommer kanske att fortsätta att studera vid universitet, yrkeshögskola eller något institut. Ni kommer att lära er sådant som förbereder er på ert yrke. Ni kommer att bli specialister på just ert område; att göra ert jobb så bra som möjligt. Då är det helt naturligt att en del av den kunskap ni har idag måste ge vika för det nya ni kommer att lära er.

I gymnasiet har ni lärt er massor, ni har samlat på er fakta och kunskap. Men det kanske inte heller är det viktigaste. Ni har först och främst börjat lära er att tänka och resonera som vuxna och att bli ansvarstagande och mogna individer och medborgare. Ni har påbörjat er resa mot visdom och erfarenhet.

Just nu, på topp och så vuxna som ni aldrig senare kommer att känna er, kanske ni känner er som att ni klarar av allting. Men ni kommer att märka er att ensam klarar man av väldigt lite, men tillsammans klarar vi av det mesta. Er framtida resa kommer att handla mycket om att lära sig att lita på varandra och andra.

Ni kommer att möta motgångar och svårigheter ni inte kan fantisera er. Ibland är det andra som orsakar dem, ibland ni själva. Det är lätt hänt att motgångarna leder till bitterhet. Hur jobbigt det än är med motgångar, låt inte er bli slagna och besegrade. Möt motgångarna med godhet, ödmjukhet och kärlek. Låt er bli undervisade av dem. Den allra djupaste visdomen kommer att växa fram ur de svåraste av tider.

 Så här precis innan självständighetsdagen blir vi också påminda om att vårt land och vårt samhälle inte är byggt och format av en enda individ. Ingen skulle ensamt ha klarat av det. Vårt land är byggt på samarbete, respekt, solidaritet och sisu. Nu har det blivit er tur att fortsätta bygga det här landet. Nu har det blivit er tur att tillsammans förvalta fädernes arv och vår planet.


Min hälsning till er är att ta hand om er själva, men också om de människor ni har omkring er; speciellt då det är svårt. Tro på er själva, men kom ihåg att ni ännu har mycket framför er. Bevara det goda och glöm det dåliga. Gå mot framtiden med glädje! Än en gång: Grattis!



















Monday, December 7, 2015

Not a survival tip

This is not a survival tip! This may lead to severe hypotermia in a emergency or survival situation!

Recently I stumbled on a pin explaining how to stay warm during a cold night in a survival situation. Nothing wrong with that. Staying warm ie. finding a shelter is your number one priority in a survival type scenario. However this tip or guide shows a method that is dangerous to try if one is stuck somewhere far away from civilisation. Let me explain why.

First, a short summary of the method: dig a large shallow pit, burn approximately one cubic meter of wood in the pit. Cover the hot coals with dirt and rocks. Gather and lay logs on top of the rock covered pit. Lay down to sleep on all this. Sure the ground will not be ice cold, it will probably be too warm to sleep on!

Now let me explain why this is madness! If you are in a survival type of situation you will most likely be: exhausted, deprived of food and sleep, cold, without water and proper clothing. Not to mention without the necessary tools! If you'd have the tools to dig a pit, ie. move a cubic meter of dirt, you wouldn't be in a emergency. Think of all the energy digging, chopping, cutting, covering etc. would consume! If you are out in the cold, rain, blizzard without a shelter the last thing to do is to start cutting down a tree! You will be better off gathering dry and dead branches off the ground. Have you ever tried to dig a large hole in your backyard or maybe a foxhole during military service? Well, then you know it is hard work and time consuming!

To sum up:
1. This method consumes to much energy and time
2. You will most likely be lacking the necessary tools
3. Hypotermia is a real threat under sub-zero conditions!

Don't believe everything you read online! Don't try this anywhere else but your backyard!

What should you do then:

1. Don't get lost!
2. Wear proper clothing and be properly equipped!

If you do get lost or caught in a storm:

1. Find natural shelter: behind a rock, under/behind a dense three
2. Signal for help: your mobilephone, smoke/fire, emergency whistle, emergency flare...
3. Make it easier to find you! Leave visible markings around you.
4. If you can start a fire!
5. Wait out the storm


Here is the description of the pin on pinterest:
Stay Warm in a Fire Bed. This is an epic fix to a survival problem: how to get through a cold night in the wild. This eight-step process involves rocks, coals and logs.
And here is the pin:

Friday, November 13, 2015

New planner system

I am obsessed with notebooks and planners. At least in my mind. For some years now I have tried to find or develop the perfect time management system. I have tried Filofax in personal and A5 size with Filofax original inserts, my own custom inserts, bullet journal, different planners and journals. I have come to the conclusion that the simplest solution is the best and most adaptable.

Paper + a digital calendar works best for my purposes. The digital calendar gives plenty of flexibility and can be shared with family members and co-workers. Paper is super user friendly, adaptable, has no synchronisation issues and each page loads super fast and crystal clear.

My most recent system is a synthesis of a bullet journal and my diy Filofax calendar-inserts in a simple A4 squared notebook from our local super market. My system is built on using the whole space of two pages of the notebook for one week worth of tasks, appointments and notes.

On the left page at the top is a simple weekly calendar field for visualising my appointments and tasks, ie. making them actionable with a due date. Included here are also important calendar notes: days off, the liturgical year(I'm a pastor), important dates etc.

Under the calendar field is a column for a "to do"-list. For this I use symbols close to those of the Bullet journal-system. If the column is filled, I will simply draw another one besides it. Paper is highly adaptable. On the right side of the to do-list, and below the calendar field, is a blank space for short notes, task etc. Most of the time I fill this space with notes from different meetings.

The whole right page of the notebook spread is reserved for notes from and for appointments and tasks. Often notes regarding eg. a sermon, worship night or a baptism.

I usually draw/make the fields for four months in advance, which takes me about half an hour.

Needed for this system: a notebook, pen and ruler, time for drawing all the lines and fields.

My planner system with all fields empty

Planner system with example 1. of all fields in use 

Planner system with example 2. of all fields in use 

Sunday, November 8, 2015

Predikan: Medborgare i två riken

24. söndagen efter Pingst, S:t Mikaels kyrka, den 8.11.2015
Evagelium: Matt 17: 24-27

Snart, om nästan jämnt en månad, inträffar en dag på året som många väntar på. Det är väldigt behändigt att den kommer precis sådär då man ska handla julklappar. Jag talar såklart om skatteåterbäringen. I genom snitt så får 2av 5 finländare skatteåterbäring, några extra hundralappar till hushållskassan. Fastän det inte är så mycket om man beaktar hela årets inkomster, så gör det de flesta lite gladare.

Tyvärr är 1 av 5 finländare inte så glada, eftersom de är tvungna att betala restskatt och i medeltal är det mer att betala tillbaka än vad återbäringen är. Skatterna är en väsentlig de av vårt samhälle. De är grunden för välfärden. Många tycker att de är alldeles för höga, andra skulle gärna betala mer. Skatterna väcker känslor och speciellt känslosamt är det när vi inte är överens med hur regeringen väljer att använda skattemedlen.

Under Jesu tid uppbars det också skatter. Det var inte bara en instans som bar upp skatter utan flera. Dels de judiska myndighterna tog en del av skatterna, den romerska ockupationsmakten sin del. Det väcket minsann känslor. Dels därför får Jesus frågan om skatt av Petrus. Petrus var förvirrad. Jesus hade ju sagt att de var fria och att ett nytt rike hade kommit. Ett rike där man inte behävde betala skatt. Ska han eller ska han inte betala skatt till myndigheterna??

Men innan vi fortsätter med Petrus och Jesu diskussion, vill jag gå bakåt i tiden.

Det fanns en tid då Israeliterna betalade ännu mer skatt än de gjorde under Jesu tid. De betalade ännu mer skatt än vi gör idag. Det fanns en tid då de var slavar i Faraonernas Egypten. Hela sin arbetinsats var de skyldiga någon annan. Men de förblev inte slavar i Egypten för evigt. Moses blev utvald av Gud att leda folket till ett bättre liv, till ett land där det finns mat, vila och frihet. Om man ville spinna vidare på skatte-temat kunde man säga att de stod inför en rejäl skattesänkning när de valde att byta skattekontor.

Det israelitiska folket vandrade ut i öknen och den egyptiska hären som ville hindra dem var tvungen att avbryta sin jakt efter Guds mirakulösa interventioner. Plågorna, havet som delade sig, pelaren av eld. Resan genom öknen borde inte ha tait mer än ett par veckor, men ändå blev folket i öknen i 40 år. Det var inte folkets ur usla navigationskunskaper som var orsaken. Problemet låg i deras hjärta. I sina hjärtan hade de inte lämnat Egypyten och slaveriet. I sina hjärtan och sina tankar var de ännu slavar. I Moseböckerna beskrivs det flera episoder då folket börjar pirra och marra om att de nog hade haft det bättre.

Trots förklaringar från Mose, Gud som visar sig i eld och blixt övanför berget, lagar skrivna i sten, mirakler och underverk, så verkar inte budskapet gå hem hos folket. Inte ens på 40 år. 40 år är nämligen den tid, som det ungefär räcker för en generation att ge rum för en ny. På 40 år dör ett gammalt sätt att tänka bort och ett nytt kan börja ta form. Efter 40 år var det inte många kvar av dem som flytt Egypten. En ny generation hade vuxit upp, en som tänkte och kände som ett folk som bor i ett nytt och eget land. Ett nytt folk, folket av det lovade landet hade skapats.

Det israelitiska folket var alltså i öknen medborgare i två riken. Å ena sidan hade de med huvud och hjärta fastnat i slaveriet i Egypten. Men genom död föddes nytt liv, medborgare av ett fritt land. Först då de gick över gränsen coh började forma lande till sitt eget, upphörde det dubbla medborgarskapet.

Berättelsen om Moses och öknen fungerar som en förebild för det Jesus gör. För det folk han skapar. För oss. Den berättelsen handlar om dubbelt medborgarskap och om att betala skatter som ett uttryck för detta medborgarskap.

Jesus kom för att visa att Guds riket är nära, ett nytt rike. Moses ledde folket från slaveri till frihet. Jesus visade att templets tid och lagens tid var förbi. Andens tid hade kommit. På olika sätt, genom liknelser, tecken och under visar förklara han denna övergång, att Guds riket är här.

Inte undra på att Petrus är förvirrad i dagens evangelietext. De som tog upp tempelskatten hade närmat sig honom med frågan om Jesus inte betalar skatt. Jo visst gjorde han det. Petrus gick nog fundersamt därifrån. Hur gick det ihop, att betala skatt och så att säga ge sitt tysta godkännande till templet, det gamla riket, den gamla tiden, nu då det nya Guds riket hade kommit. Petrus tänkte sig väl att det är antingen eller, inga mellanting eller sammanblandningar av de två.

Men precis som folket i öknen tillhörde två riken, så var lärjungarna, och är vi också, medborgare i två riken. De två blandas inte, men vi lever i båda. Vi lever här i vår samtid, i samhället med lagar, statsbudgeter, krig, sjukdomar och skatter. Men med ena foten står vi också i Guds riket, i andens rike och tid. Eller rättare sagt så finns det riket inom oss. I våra hjärtan, genom den heliga Anden. Ett rike som bär på kraft, vila, tröst och hopp. Vi är tvungna att vänta på att hela världens ökenvandring är över, på den dag då vi helt övergår i Gudsriket.

Tills dess är vi tvunga att rätta oss efter de lagar, skatter och realiteter som finns här och nu. Jesu svar till Petrus gäller också oss: gå och betala skatt. Underordna dig lagarna och skatterna. Men inom dig är du fri, Guds riket finns redan i ditt hjärta.


Tillsammans får vi uppleva det riket, i vår gemenskap och i mysteriet av bröd och vin. Där vi möter varandra och Jesus i en stund av evighet. 

--------------

Den här predikan har jag hållit i S:t Mikaels kyrka i Kyrkslätt. Det här är en oredigerad version av de anteckningar jag hade för predikan. De är menade för att stöda mig i att hålla det tal vi kallar predikan. Därför kan det som läst text verka som om det finns logiska hopp och texten kanske inte rikttigt fungerar som skriven text

Friday, October 30, 2015

Some thought on the Suunto Core - watch

I bought my first Suunto wristwatch(more like wristtop computer) almost 15 years ago. It was a all black Vector with barometer and compass.  It was big and chunky and I loved it. Then one day it just stopped working. It just broke down in front of my eyes. It just shut down and had been expensive to fix it. A few years later the updated Core was announced and I bought one with green details. I've had this watch now for five or six years.
Suunto Core with lime-green details. 

The small plastic keeper that keeps the loose end nice and firm in place tends to break. If so the whole strap must be replaced, 25€ for a new one. 

The surface texture on the rotating "compass-ring" has torn my short cuff. 
I've had the Suunto as my everyday watch and on hiking tours. The barometer and altimeter come in handy when navigating. The Core has everything I need in a EDC watch: time, calendar, stop-watch for the gym, alarm and water resistance. In my opinion the buttons are a bit wobbly and need a firm press all the way in order to work. Sometimes I've failed to press the button in all the way and the stop-watch hasn't stopped or started. Annoying, but not critical or life-threatening.

However this is my second Core. On the first one the light button stopped working. And since I had locked the menu button and the only way to unlock it was to long-press the light-button nothing worked. I got a new watch for free from Suunto and it has been qoing now for a few years. I've had to replace the strap a few times due to normal wear and tear. However the strap is not cheap, it's about 25€ for a simple piece of plastic. Just recently I noticed a malfunction in the barometer display. I am unable to set a reference value for the barometer and thus the barometer is rendered useless. I contacted Suunto and they wanted me to send in the watch for repairs, which would cost me 70€ just to get a diagnosis. That's it I am done with Suunto! I would like to support domestic companies, but Suunto has failed me too many times.

The Core model I have has proud buttons with almost sharp surface texture. I have scratched my arm many times on them when strapping on the watch. The surface texture on the "compass-ring" has torn up the cuff on my favourite shirt. So I will be getting a classic Casio g-shock 5600 soon!

Tuesday, October 20, 2015

Mircoadventure in Nuuksio nationalpark

Recently I was on another microadeventure in Nuuksio nationalpark. Initally I planned to walk roughly 22km from Salmi via Kattila and Holma-Saarijärvi to the bus stop at Haltia. However I involuntary partake in what, if escalated, had been a serious survival situation. A few persons were out for a day hike, ill prepared in my mind. They had no map and apparently hadn't looked up the trails before heading out. They were only wearing sneakers and sweatshirts. Considering the biggest trails are quite well marked in Nuuksio and they had managed to follow one back to their car before sunset they had been fine.

The sun had already set, but the moon and stars weren't visible yet. It was the darkest time in the woods. So there I was cooking dinner near were I was going to stay for the night. This man with two teenage girls came out of nowhere. Approached me. I could tell that the man was frightened and alarmed. He told me hey were lost, had no lights, maps or anything. So I escorted them back to main trail approxmiately 2km through the dark forest in the light from my headlamp. The man was on the verge of panicking and almost ran ahead of me. They continued on the main trail back to their car and I walked back to my dinner. Though not far from the main trail, they would have had a hard time finding their way back through the pitch black forest. If they had stopped, hypotermia would have been a serious threat considering it was only a few degrees at the time and a cold night was coming.

All in all everything went well. But please remember to gear up properly even for a short hike! Map, water, coat, light...

After this I had a pleasant night under the stars.  The only disturbance during the night was the couple having sex(she was loud!) in the tent across the lake. Either they didn't know I was there or just didn't care. I slept well for the rest of the night in my Jerven Fjellduken and had a good cup of coffee in the morning. I continued to the bus stop at Haltia. Since I was early/late for the bus I walked 3km to the next bus stop to kill some time. Approx. 28km all in all.



The beginning of the trail in Salmi

Autumn lake

Mushrooms

Afternoon sun on a lake

Making dinnre

The bunk for the night

Stairs, stairs and more stairs

Frost in the morning

The trail to Haltia



Friday, October 9, 2015

Predikan: Mikaelidagen

S:t Mikaelskyrka, den 4. Oktober 2015, gäster från Rainbow school i Tansania(projekt fms/församlingen understöder)
Evangelietext: Matt 18:1-10

Tidigt på morgonen en av de sista dagarna i maj lystes himlen i Borgå upp av ett ljus som inte setts på över hundra år. Larmet gick fot och de försa släckningsenheterna var på plats inom några minuter, men lågorna stod redan högt igenom domkyrkans tak. Till mångas förvåning beodrades de första enheterna på plats att inte spruta mot domkyrkans tak, utan på träkyrkan och klockstapeln bredvid. Trots räddningsverkets långa kamp brann kyrktaket ner, gavlarna och interiören klarade sig.

Efteråt ställde en reporter räddningsschefen en halvt anklagande fråga om varför räddningsverket inte hade sprutat på taket, utan på allting annat. Räddningschefen tittade lugnt på reportern innan han svarade. Reportern kände inte till och hade inte förstått att räddningsverket hade agerat precis så som planerat. Man visste att kyrkans gavlar skulle klara en brand och att inte ens allt vatten i ån skulle ha kunnat släcka det enorma taket. Det smartaste var att koncentrera sig på att skyda de omkringliggande byggnaderna.

Frågan lärjungarna ställer Jesus i dagens evangelietext är minst lika allvarlig som branden i domkyrkan. Det fanns knappast några lågor där bland Jesus och lärjungarna. Men frågans reperkussioner var mycket allvarligare än en av de största bränderna i Borgå genom tiderna. Precis som  reporterna i Borgå måste ha känt sig smått snopen efter svaret, kände nog lärjungarna sig också efter Jesu svar.

Lärjungarna frågar alltså om det finns olika hierarkier eller ranger i det kommande riket. Vi kan nog anta att Jesus säkert i alla fall inombords suckade. Lärjungarna visste att de var närmast Jesus och att han verkligen var Guds son. Jesus talade ofta om hur de religiösa ledarna i samhället ofta missbrukade sin ställning och inte gjorde vad som rätt var. Jesus hade sagt att de sista ska bli de första. Lärjungarna försökte säkert kombinera tankarna, men fick det litet om bakfoten. De tänkte säkert att de som var bland de lägsta i samhället, skulle bli de främsta. Och översteprästerna skulle bli de sista. Nu ville de få en bekräftelse av Jesus.

De hade inte förstått att det inte handlar om rang, vem som kommer först och vem som kommer sist. Svaret är nästan oförväntat. Bli som de små, som barnen. Verbet Jesus använder betyder att ödmjuka sig, att frivilligt ge ifrån sig ställning, makt och ära, att böja sig och låta andra gå före.

Barn är nog av de allra bästa exemplen om att vara en Jesu lärjunge. Barn tackar och tar emot vad de får av sina föräldrar. De tar blöjbyten, mat, värme, sömn, leksaker och sagoböcker för givet. De lever här och nu, i stunden och av stunden. Bli som de små och ringa. Saliga är de ödmjuka, de ska ärva jorden. Saliga är de renhjärtade, de ska se Gud. Säger Jesus i Bergspredikan.

Jesus koncenterar sig på att tala om hur man ska komma in i himmelriket och hur undvika att blir nekad tillträde. Av nåd får vi ta emot frälsningen som gåva. Men gåvan kommer även med ett ansvar att träna sig själv i att leva ett himmelskt liv redan nu.

För lärjungarna verkar det vara en självklarhet att detta himmelska riket är eftertraktansvärt och något att vänta och hoppas på. Det verkar inte finnas något tvivel om den saken. Så mycket får vi ändå inte veta om denna plats och tid. I dagens evangelietext avslöjar Jesus kort att i himmelriket ser änglarna alltid Guds ansikte. Himmelen är en plats av härlighet och gemenskap, utan rangordningar eller annat som kan skapa klyftor.

Jesus calls us into this Kingdom life and to take care of hose who are small. I've always thought that Jesus isn't merely talking about children, but of everyone that is weaker than one self. Considering recent events in Europe and in our country, I think this is more than relevant. In Matthew twentyfive Jesus talks about giving food, shelter, warmth and company to those that are in need. For the first time in many years those in need are not far away from us, transmitted through tv and dramatic pictures. They are here at our borders and in our streets. They desperately need shelter and safety. And many have never herad of the freedom in Jesus Christ and the glory of the hevaenly Kingdom in us. They are truly the small ones in need of our prayers and help.

Ibland så behöver vi ställa dumma frågor och fel frågor. De hjälper oss att ställa in siktet på det som är verkligt viktigt och betyder något. Dumma frågor om Jesus och Kyrkan hjälper oss att förstå det som har himmelskt värde.

Under svåra tider får vi ett tillfälle att pröva våra värden, pröva vad som är viktigt för oss och verkligen se vad vi är gjorda av. Domkyrkans brand var inte endast en stor utmaning för släckningsmannskapet och räddningsverkets organisation. Den berörde hela staden på djupet och gav ett tillfälle för var och en att fråga vad Kyrkan betyder. Den gudstjänstfirande gemenskapen fick ett tillfälle att fundera vad som verkligen är viktigt, var är Guds festfolks centrum. Alla de hjälplösa som kommer till oss, ge oss tillfälle till att se frälsaren i var och en.

Jesus gav oss frihet och frälsning. Som en handpenning och sigill gav Gud oss av sin Ande. Som kraft och utrustning för ett himmelsk liv här och nu. Må Gud hjälpa oss att försöka leva detta himmelska liv och att vända oss till honom i bön om förlåtelse när vi misslyckas. Genom Jesu nåd får fortsätta att försöka.
------
Den här predikan har jag hållit i S:t Mikaels kyrka i Kyrkslätt. Det här är en oredigerad version av de anteckningar jag hade för predikan. De är menade för att stöda mig i att hålla det tal vi kallar predikan. Därför kan det som läst text verka som om det finns logiska hopp och texten kanske inte rikttigt fungerar som skriven text

Sunday, September 13, 2015

Predikan: Tacksamhet

15. söndagen efter Pingst, Tvåspråkig högmässa med välsignelse av frivilliga, S:t Mikaels kyrka den 6. september 2015, Matt 11:25-30

Därhemma brukar vi ofta se på barnprogram med våra barn. Ett av favorit programmen är Mumin. I Mumindalen händer och sker det saker i varje avsnitt. Alltid något nytt äventyr att ge sig ut på. Muminfamiljen har dessutom ofta besök i Muminhuset och bjuder på den en läckerheten efter den andra. Det verkar som att oberoende av vad som händer ställer Muminfamiljen till med någon form av måltid. Allra helst en fest med fyrverkerier och tårta. Det är ingen skillnad om de lyckas med något eller möter någon besvikelse. Vad som än händer ställer de till med fest och alla deltar i förberdelserna och i det roliga.

Muminfamiljens mentalitet är beundransvärd: tacksamhet för allting som händer. Tacksamhet för både goda tider och motgångar. I Bibeln stöter vi på en uppmaning till liknande. Att vara tacksam över allting. Det är ingen lätt sak, men sist och slutligen är det endast fråga om vår inställning till livet och det som sker oss. Möter vi allting med tacksamhet och i bön ger Gud pris och ära så får vi också själv det lättare.

Jesus talar om att vi ska ta hans ok. Det är lätt och skonsamt. Ett ok är ju ett slgas primitivt system för att bättre kunna bära tunga saker eller göra det lättare för dragdjur att utföra sin uppgift. De religiösa ledarna i Jesu samtid beskrev den dåtida lagen som ett mycket lätt ok. En lätt vikt att leva under. Jesus kommer inte för att upphäva lagen, utanför att fullborda den.

Genom att Kristus dör och uppstår ställs lagen i sin egentliga ställning. Lagen är inget som förbinder människan. Någonting som är omöjligt att hålla och endast framkallar dåligt samvete och skuldkänslor, för att inte tala om straff och sanktioner. Lagen skrev för att göra det tydligt vad synd är, vad det är som skiljer oss från Gud. Vad som skiljer det förgängliga från det heliga. Genom att känna lagens krav förstår vi det som Gud gör genom Kristus.

Det ok som Jesus talar om är kärlekens ok. Gud har älskat oss först. Från honom kommer vårt liv. Ett evigt liv som strömmar fram ur vårt inre. Ett liv som består i frihet, kraft och frid i den Heliga Anden. Det livet, den Heliga Ande, som vi har i oss väcker också vår tacksamhet. Jesu ok är ett lätt ok, det är ett nytt liv. Kärlek vi får ta emot och ge vidare. Som Guds folk får vi ta hand om varandra och om andra. Vi får sprida vidare det nya livet i Kristus. Varje dag och speciellt varje söndag får vi fira och vara glada över detta nya liv. I våra hjärtan har vi en lika stor och till och med större tacksamhet och glädje än Muminfamiljen.

Ära vare Fadern, Sonen och den Heliga Anden, nu och alltid, och i evigheters evighet. Amen.
------
Den här predikan har jag hållit i S:t Mikaels kyrka i Kyrkslätt. Det här är en oredigerad version av de anteckningar jag hade för predikan. De är menade för att stöda mig i att hålla det tal vi kallar predikan. Därför kan det som läst text verka som om det finns logiska hopp och texten kanske inte rikttigt fungerar som skriven text

Saturday, August 29, 2015

Syntiset pyhät ihmiset


Kirjoitin tämän artikkelin Pro Gradu työni pohjalta Gladiolus(2/2014) verkkolehteä varten.

Martti Luther oli yksi keskiajan vaikutusvaltaisimpia teologeja. Hän loi perustan uskonpuhdistukselle ja uusille kirkoille, niiden joukossa meidän oma evankelis luterilainen kirkkomme. Yksi elementti joka uskonpuhdistuksessa poistettiin syntyneiden kirkkojen teologiasta (tai ainakin siitä ei puhuttu sen jälkeen) oli pyhimykset ja ja esirukousten pyytäminen heiltä. Myöhempinä vuosisatoina ovat protestanttiteologit hyvin jyrkästi kieltäneet pyhimyksien olemassaolon ja julistaneet kaiken semmoisen kerettiläisyydeksi. Kuitenkin hiljattain on protestanttisissa maissa ja myös täällä Suomessa herännyt avoimmuus muita kirkkoja kohtaan. Sen myötä myös pyhimykset ovat alkaneet kiinnostaa yhä useampia. Mutta mitä Martti Luther, kirkkomme suuri teologi ja auktoriteetti, oikein sanoi pyhistä ihmisistä, pyhäinjäännöksistä ja pyhimysten esirukouksista? Ovatko ne kerettiläisyyttä ja raamatun vastaisia?Ennen kun voimme vastata siihen on meidän ymmärettävä mikä pyhimys on ja mistä koko ajatus niiden esirukousten pyytämisestä sai alkuunsa.

Ajatus ja teologia pyhistä ihmisistä ja esineistä muotoutui jo kirkkomme ensimmäisellä vuosisadalla. Jo sitä ennen antiikin yhteiskunnassa ja sen ajan uskonnoissa oli olemassa pyhiä ihmisiä ja esineitä. Tämä oli hyvin yleinen uskomus eikä sitä kiistetty. Keskustelua käytiin kuitenkin siitä ketä voidaan nimittää pyhäksi ja onko pyhyydellä eri asteita, eli onko joku enemmän pyhä kuin joku muu. Keikkein pyhin ihiminen antiikissa lienee ollut Rooman keisari, jota pidettiin jumalana ja yliinhimillisen voiman tyyssijana. Voimallaan hän suojeli kansalaisia ja takasi rauhan jumalien ja ihmisten välillä. 

Sen ajan maailmassa oli myös muita ns. pyhiä ihmisiä. Tutkija Peter Brown on tuonut esille nykyisen Syyrian alueelta esimerkkejä kylävanhemmista ja suojelioista. Jokaisesssa kylässä oli vanhus(vanhus viittaa tässä enemmänkin viisauteen ja voimaan, kun ikään) jota pidettiin pyhänä. Tämä pyhä vanhus eli eristäytyneenä muusta kylästä ja sen elämästä. Hänen luokseen hakeuduttiin hakemaan neuvoja ja hän toimi eräänlaisena tuomarina kiistoissa. Vanhus toimi kejsarin edustajana ja lähettiläänä kylässä. Hänen kauttaan kylä oli kejsarin suojeluksen alaisena ja vanhuksen kautta kylä pystyi asioimaan valtiovallan kanssa. Brownin mukaan kristityt siirsivät tämänlaisen käsityksen pyhästä kejsarista ja kylä vanhuksesta sen ajan marttyyreihin.

Marttyyrit olivat kristittyjä jotka todistivat uskonsa Kristukseen julkisesti menehtymällä kidutuksessa tai kuolemanrangaistuksella. Näitä miehiä ja naisia, heidän uskoa ja tekojaan, muisteltiin jumalanpalveluksissa. Heidän uhrauksensa usein hyvin väkivaltaisen kuolemansa kautta heidän ajateltiin siirtyneen suoraan taivaaseen Jumalan luokse. Jumalan luona he pystyivät toimimaan eräänlaisena välikappaleena, samalla tavoin kuten kylävanhukset olivat kejsarin edustajia kylässä.

Martyyrien kautta Jumalan voima ja armo välittyi ihmisille. Hyvin varhain kirkossa alettiin uskomaan että tämä voima ja armo myös välittyi ihmisille martyyrien jäännösten ja tavaroiden kautta. Kertomus Polykarpoksen(kuoli noin 156 jKr) kuolemasta, ns. martyyrium, on ensimmäinen tunettu todiste siitä että jonkun kristityn martyyrin luita ja tavaroita säilytettin jumalanpalvelusta varten, koska niitä pidettin pyhinä. Ambrosius (n.340-397), Milanon piispa, kertoo että hän siirsi martyyrien luita haudoista kirkkoihin. Nämä "pyhät" luut sijoitettiin alttarin alle ja uskottiin toimivan eräänlaisena johtimena tai antennina Jumalan voimalle ja armolle. Näin alttarista ja kirkosta tuli maan ja taivaan kohtauspaikka, siinä sekoittui aika ja paikka. Se oli samaan aikaisesti ihimsten rakentama rakennus ajallisessa universumissa, mutta myös paikka taivaassa Jumalan pyhässä ajattomassa tilassa.

Neljännen vuosisadan taitteessa, eräs kirkkome ehkä kuuluisimpia teologeja, Augustinus kirjoitti tyhjentävästi martyyreista ja pyhimyksistä. Augustinuksesta on tullut yksi kirkon vaikutusvaltaisimmista teologeista ja hänellä oli myös suuri vaikutus tuhat vuotta myöhemmin elänneeseen Martti Lutheriin. Augustinus oli käänntynyt kristinuskoon aikuisiässä ja hänen kristityn elämänsä alussa hän vastusti kiivaasti phyimyksiä ja ajatusta niiden erityisasemasta Jumalan edessä. Mutta myöhemmällä iällä hän vaihtoi kantaa ja puolusti pyhimyksiä. Hänen kuuluisassa teoksessaan Jumalan kaupunki hän kirjoittaa että marttyyrit ovet pyhimyksiä. He ovat ansainneet paikkansa Jumalan luona uhraamalla itsenä uskon puolesta. Jumalan luona he pystyivät vaikuttaamaan Jumalan tahtoon ja välittämään ihimisten rukousia ja pyyntöjä.

Myöhemmin alettiin uskoa että jumalan voima ja armo ei siirtynyt vain pyhimysten jäänösten ja tavaroiden kautta, vaan myöskin heidän muotokuviensa kautta. Näitä muotokuvia alettiin nimittää ikoneiksi kreikan kielen kuvaa tarkoittavan sanan mukaan. antiikin ajan uskonnoissa oli jo varhain samaanlainen käytäntö. Jumalien, kejsarin ja esi-isien muotokuvia pidettiin mukana ja kodeissa, koska ajateltiin että niiden kantaja tai talo johon ne oli sijoitettu oli jumalien suojeluksen alla kuvien kautta. Kristityt eivät omaksuneet samaa käytäntöä pienistä mukana kannettavista kuvista. Mutta kirkkojen ja kappeleiden seinille maalattiin ahkerasti Kristuksen, raamatullisten henkilöiden ja pyhimysten muotokuvia niiden uskotun voiman vuoksi.

Siitä huolimatta että uskomus pyhimyksistä ja niiden asemasta Jumalan luona oli yleinen kirkossa, siitä ei muotoiltu virallista kirkollista oppia kuin vasta uskonpuhdistuksen jälkimainingeissa 1600-luvulla. Uskomukset pyhimyksistä saivat kehittyä melko vapaasti kirkossa ja eri puolilla kristikuntaa syntyi erilaisina käytäntöjä. Kirkossa ei ollut yhtä virallista oppia pyhimysten julistamisesta tai minkäänlaisia ohjeita sille. Useimmiten paikalliset piispat ja arkkipiispat julistivat henkilöitä pyhimyksiksi ilman minkäänlaista virallista tutkintaa henkilön elämästä tai "pyhyydestä". Vasta 1000-luvulta eteenpäin vakiintui käytännöksi että paavi julisti pyhimykset.

Martti Lutherin aikaan tavallinen kansa harjoitti uskoaan pyhimyksien kautta. Uskoa näytettiin ja elettiin rukoilemalla pyhimyksille niin että he voisivat rukoilla Jumalalle. Tavallinen kansalainen ei uskaltanut eikä luullut omaavansa lupaa rukoilla suoraan Jumalalle. Messut, toimitukset ja muu kirkollinen elämä kuului papistolle ja luostariväelle. Martti Lutherin aikana kirkko oli yksi ja yhtenäinen paavin alaisuudessa. Mutta teologiassaan hyvinkin jakautunut. Ei ollut olemassa yhtä virallista oppia tai käytäntöä. Keskiajan Euroopassa oli samaanaikaisesti jopa yhdeksän erilaista teologista koulukuntaa. Moni ylemmistöstä ja papistosta käyttivät tilannetta hyväkseen saadakseen rahaa ja valtaa itselleen. He saattoivat jopa vääristää tai keksiä kirkollisia oppeja ja lakeja saadakseensa haluamansa. Muun muassa tätä vastaan Martti Luther hyökkäsi 95:llä teesillään ja siitä seuranneesta uskonpuhdistuksella. Mutta kuka tämä Luther oli?

Martti Luther syntyi tavalliseen keskiluokan perheeseen Eisleebenissä, nykyisessä Saksassa vuonna 1483. Hänet kastettiin seuraavana päivänä katoliseen kirkkoon ja uskoon. Martti nimensä hän sai Pyhä Martti Toursilaisen mukaan, jonk akuolin päivää muisteltiin kirkossa juuri sinä päivänä. Martin isä teki kannattavia ura ja kauppa valintoja ja nousi kaupungin rikkaimpien joukkoon. Tämä takasi Martille mahdollisuuden opiskella yliopistossa lakimieheksi. Martti kuitenkin keskeytti lakitieteen opinnot ja antoi luostari lupaukset pahan myrskyilman jälkeen. Myrskyssä Martti oli rukoillut Pyhää Annaa seliväkseen myrskystä. Luostarin menon seurauksena Martista tulikin teologi ja myöhemmin Wittenbergin teologisen tiedekunnan dekaani.

Martti Luther siis aloitta elämänsä tyypillisenä sen ajan kristittynä: pyhimykset olivat vahvasti läsnä. Hänen ajattelunsa kuitenkin kehittyi ja hän muutti mieltänsä moneen otteeseen elämänsä aikana. Yksinkertaisuuden vuoksi puhun tässä vain aikaisesta Lutherista ja myöhästä Lutherista. Aikainen Luther oli katolinen henkeen ja vereen. Hän omaksui sen ajan skolastisen teologian kokonaan. Oman luostarikuntansa kautta hän kuitenkin tuli kosketuksiin m.m. Augustinuksen ja muihin kirkkoisiin. Heidän kirjoituksensa johdatti hänet ajatuksiin mistä sitten 95 teesiä ja uskonpuhdistus sai alkuunsa.

Aikainen Luther kirjoittaa lämpimästi pyhimyksistä ja omaksuu kokonaan ajatuksen siitä että he ovat jo nyt Jumalan luona. He voivat myöskin vaikuttaa Jumalan tahtoon ja päätöksiin. Keskiajan kirkossa armo ymmärrettiin jonkinlaisena aineena tai substanssina. Tämä armo-substanssi oli välttämätön ihmisen pelstukselle. Ihminen ei kuitenkaan kyennyt vastaanottamaan tätä suoraan Jumalata. Se tarvitsi jonkinlaisen välikappaleen: välittäjän. Pyhimykset toimivat sellaisina, he pystyivät välittämään Jumalan armon ihimisille ja näin edesauttamaan heidän pelastustaan. Pyhimykset pystyivät myös välittämään Jumalan voimaa ja tahtoa ihmisille, he olivat eräänlaisia viestinviejiä. Aikainen Luther ei kuitenkaan pitänyt pyhäinjäännöksistä tai ikoneista. Hänen mielestä ne olivat vain tavaroita, elottomia esineitä. Nämä esineet ja kuvat pystyivät kuitenkiin herättämään ja muistuttamaan ihimistä palvomaan Jumalaa.

Martti Lutherin ajattelun kehittyessä hän myös omaksui kriittisemmän kannan pyhimyksiä kohtaan. Myöhempi Luther rakensi ajattelunsa ja teologiansa ajatuksesta että Jumala oli armollinen. Se ei ollut mikään aine tao substanssi, vaan jotain mitä Jumala oli. Tästä johtuen ihminen ei tarvitse minkäänlaisia välikappaleita, hänen pitää vain uskoa ja ottaa vastaan pelastus. Näin ollen pyhimyksistä tuli turhia, ihminen ei tarvinnut niitä. Martti Luther ei kuitenkaan hylännyt ajatusta niiden olemassaolosta. Mutta hän kritisoi jyrkästi kirkkoa ja paaveja moninen julistamisesta pyhimyksiksi. Luther mukaan emme voi saada täyttä varmuutta siitä kuka on pyhimys ja kuka ei. Hänen mielestään paavi oli julistanut moina pyhimyksiki poliittisista syistä, ei siksi että he olisivat elänneet esimerkillistä kristillistä elämää. Kaiken tämän takana Luther näki saatanan juonia ja pahoja suunnitelimia turmellakseen kirkon ja tavallisten kristittyjen kilvoittelun.

Martti Luther oli hyvin käytännöllinen teologiassaan ja lähestyi myös pyhimysteologia pragamaattisesti. Hän käytti sitä mikä antaa parhaan tuloksen ja parahiten johdattaa ihmisen Kristuksen luo. Puhuessaan kertomuksista pyhimyksistä hän käytti tätä lähestymistapaa. Uskovainen ei voi olla varma siitä mitä kaikkea pyhimykset tekivät ja ajattelivat. Ehkä he lankesivat syntiin ajatuksissaan ja teoissaan, mutta siitä ei tiedetty. Siksi oli parempaa antaa pyhimysten olla rauhassa ja sen sijaan keskittyä raamatun kertomuksiin. Eritysesti psalmit ovat Raamatun parasta luettavaa tässä yhteydessä. Koska psalmit kertovat siitä mitä raamatulliset pyhimykset ajattelivat ja tunsivat. Lutherin mukaan tämä oli paljon arvokkaampaa kuin tieto heidän teoistaan ja elämistään.

Myöhä Martti Luther hyväksyi myös ikonit samalla logiikalla. Ikonit ovat elottmia esineitä, eivätkä ne pysty milään tavoin välittämään jotain Jumalta. Ne ovat vain kuvia, jotka auttavat ihmistä rakentamaan mielessään kuvaa raamatun henkilöistä ja tapahtumista. Ne siis edesauttavat ihmistä uskomaan Jumalaan ja Kristukseen. Luther oli kuitenkin hyvin skeptinen pyhäinjäännöksiä kohtaan. Ihminen ei voi saada täyttä varmuutta niiden aitoudesta ja aitoudestaan huolimatta ne myöskin olivat vain elottomia asioita. Monet myivät väärennettyjä pyhäinjäännöksiä voiton toivossa. Siksi Martti Luther neuvoi ihmisiä pysymään niistä erossa.

Martti Lutherin lähestyi siis pyhimyksia ja oppia niistä pääasiallisesti käytännön tarpeista evankeliumin pohjalta. Toisaalta vaikutti siltä että hän hyväkyi ajatuksen pyhimyksien olemassa olosta ja että he pystyivät vaikuttamaan rukouksien kautta Jumalan päätöksiin. Toisaalta ihmiset eivät tarvitse pyhimyksiä, kaikki on jo Kristuksessa. Kristuksen sovitusteko ja rukoukset ovat tarpeeksi.

Itse pidän Lutherin ratkaisua hyvänä ja kannustavana. Ajatus rukoilemisesta pyhimyksille tuntuu oudolta, ei niinkään väärältä, mutta oudolta. Eikö Kristus ja Pyhä Henki riitä? Toisaalta olen löytänyt inspiraatiota, kannustusta ja voimaa pyhimysten elämän kerroista. Erityisesti Pyhittäjä Serafim Sariovilainen jota muistellaan ensisijassa ortodoksisessa kirkossa merkitsee minulle paljon. Hän syntyi porvari perheeseen ja hänelle tarjottiin koulutusta ja uraa. Mutta hän valitsi munkin elämän. Monien vuosien jälkeen hän nousi suosioon sielunhoitajana ja hengellisenä ohjaajana. Sanotaan että hänellä oli aikaa jokaiselle, vaikka hänen luonaan saattoi vierailla tuhansia ihmisiä päivässä. Hän kohtasi jokaisen rakkaudella ja ymmärryksellä. Mutta ensi sijassa hän kantoi jokaista rukouksessa. Toivon itse että jonain päivänä osaisin kohdata ihmisiä samalla tavoin kuin Serafim sekä rukoilemaan samalla innokkuudella ja rakkaudella heidän puolesta.

En insikt bortom mitt förstånd

Denna text skrev jag för Petrusbladet i december 2014. Läs den urpsrungliga utgåvan här.

Evangeliet är medryckande, men också skrämmande. Tremendum et fascinosum skrev en av kyrkans teologer i tiderna. Det lilla citatet sammanfattar min tro. Det finns så mycket att upptäcka i berättelsen om Kristus, så mycket att förstå och bli berörd av. Hur Kristus uppfyller mer än 300 profetior, hur mänskligheten reagerar på det och hur jag själv reagerar på det.
Att citatet just är på latin beskriver också mitt förhållande till evangeliet. Det finns mycket som är svårt, krångligt och som kräver tid och energi för att förstå. Evangeliet utmanar mitt förstånd och min begreppsförmåga. Genom att beröra mitt intellekt, eller nous som de grekiska kyrkofäderna skulle ha sagt, kan också mitt hjärta bli berört på djupet. Det skrämmer mig. Det skrämmer mig på djupet eftersom jag inser vad evangeliet betyder. Inte enbart de medryckande berättelserna, inte enbart undren utan att det verkligen är universums ur-orsak som gett sig till känna. Detta transcendenta mysterium har som ett tveeggat svärd blivit immanent i mitt nous och sjunkit ner i mitt hjärta och därigenom låtit det bli upprättat.
Evangeliet har berört och skrämt mig så djupt att det drivit mig ut på äventyr och spännande uppdrag. Studierna i teologi har gett mig redskap att genom det dogmatiska förstå verkligheten. Genom de andliga upplevelserna får dogmatiken igen bli verklig och levande. Denna cirkelrörelse har jag försökt förkroppsliga bl.a. i den uppgift jag hade med att koordinera Veritas Forum i svenskfinland. Veritas Forum är en rörelse inom högskolor världen över, med målet att föra in Kristus som ett alternativ i den vetenskapliga diskussionen. Att på ett meningsfullt och respektingivande sätt presentera evangeliet som något verkligt i dialog med professorer och andra lärda.
Efter prästvigningen har dogmatiken blivit mer levande och jag är tvungen att utmana mig själv i att gestalta min förståelse för andra. Jag blir varje gång lika häpen över vilken kraft det finns i bönen, i att förverkliga evangeliets kraft och i att skänka större insikt i evangeliet. En insikt som går bortom mitt förstånd, mitt nous. Teolog är den som ber, och ber är den som är teolog, sade en av kyrkofäderna en gång. Ännu hundratals år senare har jag funnit att det stämmer. Den insikten både fascinerar och skrämmer mig.

Predikan: Om förebilder


Predikan 12. söndagen efter pingst
S:t Mikaels kyrka, den 16. Augusti, Högmässa med konfirmation

Idag är en speciell dag för er som blir konfirmerade idag. Ni passerar idag en milstolpe på vägen mot att vara vuxen och myndig. I flera månaders tid har ni gått i skriftskola. Ni har bekantat er med församlingen och kyrkan genom olika samlingar, Gudstjänster och program. Vi har försökt att ge er en mångsidig bild för er vad det betyder att vara församling och kyrka. Men också ett tillfälle för er själva att fundera över vem ni själva är, vill vara och vad det här med Gud egentligen är. Lägret har kanske varit det främsta tillfället för detta.

Under lägret och i församlingen har ni också fått träffa många olika slags människor. Jag hoppas att ni kunnat se i dessa människor förebilder i vad det betyder att tro på Kristus och att vara en god människa. Församlingen är en samling av bristfälliga människor, som tillsammans strävar efter att bli bättre människor och att mer och mer likna den ultimata förebilden: Jesus.

Dagens evangelietext handlar också om just förebilder, vem är en god förebild och vem inte. Jesus talar om människor som borde vara goda förebilder för andra. Men Jesus påpekar att dessa, som han kallar för fariseer och skriftlärda, gör tvärtemot vad de lär. De är inte ärliga mot sig själva eller mot andra. I bibeln kallas detta för hyckleri.

Dessa fariseer och skriftlärda söker efter att få ta emot lov och pris av människorna, att få samma slags behandling och status som rock-stjärnor fastän de inget gjort för att förtjäna det. Det är i sig inget fel med att försöka bli kändis, men då man själv endast försöker bli sedd av andra samtidigt som man uppmanar andra till raka motsatsen, så är någonting inte riktigt rätt ställt.

Jesus visar på ett annat sätt att leva. Våga vara dig själv, utan skryt eller eller att försöka vara andra till lags. Försök att ställa ditt sikte på sådant som inte kan bli förstört eller förändras. Sträva efter att göra gott, älska andra och att bli bättre på att vara just du.

På frågan hur man gör det, svara Jesus: följ mig. Lär av mig. Följ mitt exempel. Låt mig vara en förebild. I mig finner du mening, riktning, sanning och frid. Idag får ni, konfirmander, svara ja till denna kallelse och till ert dop.

För länge sedan har ni blivit döpta. När vi blir döpta som barn så minns eller förstår vi knappt något av vårt eget dop. Under skriban får vi ett tillfälle att förstå vad som händer vid dopet och vad som givits oss i den stunden. Idag får ni säga ert “ja” till detta dop och den kristna tron.

Tron på Jesus och Gud, det vi får i dopet, är inte en gåva vi får ta emot och sedan ska ställa på hyllan och torka av den nu och då. Tron på Jesus är inget som inträffar först då vi lämnar det här jordelivet och övergår till det himmelska. Tron på Gud är ett liv med Jesus, som vi får leva redan nu och här.

I skriban brukar jag säga att det kristna livet kan sammanfattas eller förenklas till fyra punkter. Fyra B bokstäver. Fyra B vitaminer vi inte klarar oss utan. De fyra B:na är: Bibeln, Bönen, Brödra- & systragemenskap och brödsbrytelse alltså nattvarden. Under er skriba har ni fått en bibel, lärt er att läsa den och förstå den. Vi ledare har försökt ge er exempel och förebilder för hur man kan be och vad det betyder att söka Gud. Under skriban uppstod en speciell sorts gemenskap, en gemenskap som ni som kristna får dela med församlingen och alla kristna världen över. Idag får ni dessutom för första gången självständigt bruka det sista B:et, brödsbrytelsen eller nattvarden. Efter er konfirmation får ni själva komma till nattvard när ni så vill.
I nattvarden får vi uppleva en del av den verklighet och det liv vi får ta emot i dopet, en försmak av det himmelska livet. Jag hoppas att ni fortsätter att söka goda förebilder och att ni med hjälp av de fyra B:na kan växa som personer och i tron på Kristus.

Med de orden har vi kommit fram till det som ni väntat på. Nu ber jag er, kära ungdomar, att komma fram hit till altaret för att tillsammans med församlingen bekänna er till vår kyrkas tro. Varsågoda, kom fram.

------
Den här predikan har jag hållit i S:t Mikaels kyrka i Kyrkslätt. Det här är en oredigerad version av de anteckningar jag hade för predikan. De är menade för att stöda mig i att hålla det tal vi kallar predikan. Därför kan det som läst text verka som om det finns logiska hopp och texten kanske inte rikttigt fungerar som skriven text 

Friday, August 28, 2015

Solid Fuel stoves

In this post I wish to share a few insights and comments on Solid fuel-tab stoves, eg. Esbit. In the picture below you can see(from left to right): Esbit pocket stove, Esbit stainless steel stove, Esbit titanium stove and the SoloStove. I have used all of them for outdoors and hiking with fuel tabs from Esbit. I have no experience of fuel tabs from other manufacturers. You should also check ut FlatCatGear.


In my opinion Esbit(and other fuel tabs) are an excellent fuel. However, they require some knowledge and skill for optimum fuel efficiency and heat output. Many hikers seem to use fuel tabs wrong and end up with a lukewarm cup of water. My first encounter with Esbit was unpleasant: three used tabs, a pan black of soot and sticky goo and cold water in the end. I swore never again. After I learned more on the correct use I have cooked many meals using just the tabs. Correctly used fuel tabs heat water efficiently and can cook your meal in any weather. 

Why solid fuel tabs? They are light, cheap, efficient and practical to use. Esbits come individually packaged, keeping them from water or any other harm. If they do get wet, simply wipe or blow the water off! To operate correctly Fuel tabs do need a lot of air, and I mean a lot! But they are also prone to wind, so a windscreen and a sheltered cooking spot are recommended. I think this is where most failed attempts start: a low air flow and a lack of protection from wind. 

You can use fuel tabs even without a stove. Simply place two rocks of roughly the same size parallel to each other. Place the tab in between and light it up. Place your cooking pot on top of the stones. Simple!  However, a dakota fire pit like construction is recommended(even when using a stove).


Simple stoves, eg. those manufactured by Esbit or FlatCatGear, will give about 60-70% of the potential energy in the tabs when used correctly. A secondary combustion stove will give 90-100% procent energy output. 

Here follows some thoughts on each of the stoves:

The Esbit pocket stove

This was my first Esbit stove and I used it completely wrong the first times, resulting in a cold meal. In my experience the pocket stove should be regarded as a back-up or emergency stove. It need a proper wind screen and foil(or similar) to patch p the sides. You should also dig a small hole under the stove in order to improve airflow. You can fit both small and large pans on the stove. The stove packs down nicely and a packet of Esbit tabs can be stored inside. I picked up my stove for 5€ including tabs.


The Esbit stainless steel stove

This is by far my favourite Esbit manufactured stove. It packs flat and is quite lightweight at 74g. The triangle works as both a windscreen and potstand. I still recommend using a separate windscreen. The stove can be used with a soda can stove or a Trangia burner. Both small and large pans fit on the stove. In my opinion this is the only Esbit stove that has enough airflow as it is. 

The Stainless Steel stove packs flat

Stainless steel stove assembled

With Sodacan stove

Stainless steel stove with trangia burner inserted into the slots for the burner plate.
 Esbit titanium stove.

Super lightweight: 12g. I don't like this stove at all. It requires a tight fitting windscreen and all my pots and mugs are wobly on it. The titanium stove only accepts one tablet at a time, sure you could stack two on top of each other but they usually fall down.


SoloStove

Now you may wonder why I have included a wood or twig stove in a list of solid fuel tab stoves. The answer is simple: the SoloStove is a secondary combustion stove with a potential of 100% energy output from a solid tab. Solid tabs will burn extremely hot and fast in the SoloStove. The burning time is cut almost to half compared to other stoves. Solid tabs will burn so hot that the metall net on the bottom will turn red! I highly recommend the SoloStove for fuel tab use! A single tab can function as a booster for twigs and wood or when burning wet fuel. More here.

Stoves with pots


Stoves packed in their pouches. 








Sunday, August 2, 2015

My adventures with linux


A few months a go I switched from a MacBook Air to a Thinkpad x230 and linux. The switch was something I had been thinkin about for the past two years. I had considered linux already when I was about to purchase the MacBook Air, but I was overwhelmed by the multitude of linux systems and software.
X230 with a fresh install of LinuxMint

For the past two years I have been trying out linux systems on the Macbook using a usb thumbdrive. I even tried doublebooting it. I was very fond of the Mac os Snow Leopard, but after that it went downhill in my opinion. I was especiellally aanoyed by apps continually prompting me for iCloud and passwords. Appstore being the big bad boss of them all. Switching o linux has been liberating in many ways, even though there are a few things I still miss from the mac-world.

That said I am very pleased with the X230 that I bought used and Manjaro linux. I started out with Ubuntu, but after two weeks I realised it wasn't for me. Those long commands in the terminal and the overall order of things wasn't for me. So I switched to Mint, which I liked a lot! Mint is absolutely faboulus, but it's still debian based. For me everything is fine as long as I don't have to use the command line. Which is about five minutes.

Next up was OpenSuse first with Gnome and then KDE. I didn't like OpenSuse at all! YaSt was unpleasant to use and the whole system was unlogical for me. Gnome was okay, KDE was a mess!

It was time for the big boys game: Arch. Previously Arch has been for me something for true geeks and true geeks only. But after some research I fell in love with Arch. It is so simple and logical, the command line is pleasant and fast to use. Through Spatrys excellent youtube channel I came in to contact with Manjaro, which is a Arch based distro. Arch is fabulous, but bleeding edge. Manjaro is Arch stabilized.

I have used Manjaro now for the past three months and I love it! It is easy and fun to use, it works out of the box, I have had very few problems and things work the way I expect them to. I can honestly recommend Manjaro!

Here are my favourite linux sowtwares so far:
- LibreOffice
- Firefox
- Darktable (photo edit software)
- GIMP (image editor)
- AMOR (On-screen creature)
- OpenRA (Red Alert look alike game)
- Xiphos (Bible software)

Tuesday, July 21, 2015

Microadventure in Nuuksio nationalpark

Microadventure in Nuuksio nationalpark, July 2015

Some 25 km covered, mostly varm and sunny but some occasinal showers. A tad cold in the night with just +8C, but varm 20C + in the day. Perfekt weather for a leisure hike and hammock camping! All the gear worked perfectly(why wouldn't it?), including Goruck GR 2, DD Hammocks Frontline Hammock, MSR Rocket Stove and TAD pants.



More stuff than expected for a microadventure!

The nationalpark starts here

Blueberries, delicious!


 Stairs, stairs..going up
 "Ad eundum quo nemo ante iit" perhaps not that true for Nuuksio(to boldly go where no one has gone before)

 Coffee break


Picoides tridactylus has been here!


Dinner! Lamb stew

I've slept at worse places


From inside the hammock
A morning selfie, +8 C #nofilter #nomakeup

More stairs..

..and more. Luckily downwards this time!