Sunday, November 30, 2014

Predikan 1. advent

Predikan på 1. advent, S:t Mikaels kyrka 2014, 3. årgången

Jesus rider in i Jerusalem, Israels huvudstad och metropolen med alla de viktigaste administrativa funktionerna. Landet var inte fritt, det var ockuperat av en främmande makt: Romarna. Folket i landet gillade inte detta. De ville vara fria och själva bestämma över sitt land och sina angelägenheter.

Redan hade några män tagit upp kampen och gått i spetsen för var sin befrielsearmé. Men statskupperna hade misslyckats och de revolutionära hade blivit avrättade eller fängslade. Men nu var det annorlunda. Den här mannen från den obetydliga byn Nasaret var inte som de andra. Han hade redan samlat en stor skara människor som följde honom vart han än gick. Han utmanade myndigheterna och folkets förtryckare. Han var en av folket och bemötte var och en som kom till honom med kärlek och förståelse. Det sades t.o.m. att han kunde utföra obegripliga saker, mirakel.

Han hade folkets politiska stöd att genomföra en revolution, slänga ut både korrpution och förtryckare. Han skulle lyckas. NU kommer han ridande in i Jerusalem, stället där revolutionen måste börja. Människorna sprang ut och hyllade honom som om han redan varit regent och kung. Alla var glada och jublade. Äntligen, äntligen kommer friheten! Folket ropar Hosianna! En bön som egentligen betyder: "Herre, fräls oss!" Jesus mötte dem och gick sedan till templet, där han slänger ut dem som försöker tjäna pengar på människors religionsutövande.
Igår var jag inne i Helsingfors centrum för att uträtta några ärenden. Julljusen satte min fantasi i rörelse. Hur hade det sett och hur hade vi reagerat om Jesus kommit till Helsingfors i vår tid? Om han startat någonstans i Borgå eller Sibbo och tagit sig in till Helsingfors centrum. Om det skett i skiftet av fyrtio- och femtiotalet, då Finland hade utstått ett nederlag, hotat av ett nytt anfall och fienden hade annekterat bl.a. Porkkala. Hur hade vi Finländare reagearat om Jesus kommit körande in i Helsingfors i en skruttig Saab? Hade människorna i det krigssargade Helsingfors tagit emot Honom som den som kan befria från fiendens hot och maktutövande?

Jesus var medveten om vad han gjorde. Han var inte en kung som andra. Han kom med befrielse. Men den befrielsen skulle inte endast vara något som berörde det antika mellan-östern. Han kom inte för att driva ut en romersk ockupationsmakt, beväpnad med svärd och spjut. Han kom för att driva ut en kosmisk ockupationsmakt, beväpnad med vapen som skadar själen och som höll hela världen och mänskligheten i sitt grepp.
Folket väntade sig en statskupp och ett blodigt uppror. Men de fick bli besvikna. Blod skulle de få se, men ingen armé på reträtt eller frihet. Jesus blev fängslad och alla hans anhängare flydde fältet. Han fick blöda och avrättades som en revolutionär. Men nederlaget var ingen förlust. Ondskan blev bedragen och berövad på sin seger. Kristus uppstod och genom sin uppståndelse vann han seger över döden och ondskan. Kristus blev krönt till konung i sitt rike, ett rike som inte är likt något annat rike.

Han kommer till oss, ridande ödmjukt och enkelt, som på en åsna. Han bjuder oss in i sitt rike, till en fest bankett. "Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig." Öppnar vi dörren? Låter vi Jesus komma in ridande till oss, in i vårt hjärta?

Jesus kommer med befrielse till oss. Efter att han red in i Jerusalem, gick han in i templet. Templet var den plats där Guds dimension och den här dimensionen möttes. Stället där Gud mötte sitt folk och var närvarande inför dem. Det var en plats av bön och tillbedjan. Men hade blivit en plats där människor försökte förtjäna pengar och bli rika genom att sälja varor och religiösa artiklar. Till dem kommer Jesus. Välter omkull deras bord och slänger ut dem. Han rensar templet från det som inte ska vara där. Så att människorna i ro kan få möta Gud där.

Han kommer också till oss, ber ödmjukt om att få stiga in i vårt hjärta och rena det från det som hindrar oss att söka vår Fader i himlen och låta oss bli bemötta av den nådige Guden. Vi bär alla på mycket gott i våra hjärtan, men också på mörker, sådant vi önskade att aldrig hänt och som vi önskar glömma. Saker vi gjort och ångrar, krångliga och brustna relationer och lidande och gråt. Också det bar Jesus upp på korset och kommer nu med befrielse.

Jesus rider in till oss som en ödmjuk kung med sitt rike. Men detta rike är inte synligt som någon stat eller land. Det är ett rike som finns inne i oss. Som medborgare bildar vi detta rike, tillsammans med Herrens egna världen över. En dag ska det riket komma i sin fulla styrka, som ett synligt rike. Ett rike fritt från död, synd, mörker, ondska, tårar och lidande. Ett rike fyllt av ljus, glädje, frid, frihet och kärlek.

Redan nu får vi smaka på det rike i nattvardens mysterium. I brödet, vinet och gemenskapen möter han oss som kung, vän och frälsare. För oss får Hosianna bli en bön vi kan ta i vår mun om vi låter Jesus rida in i våra liv, in i våra hjärtan och hela vår brustenhet. "Hosianna, Herre fräls!"

No comments:

Post a Comment