Tuesday, June 17, 2014

Hejdå Veritas Forum

Under våren 2014 slutade jag på Studentmissionen som koordinator för det svenskspråkiga Veritas Forum arbetet. Här är några korta reflektioner över min tid:

Då jag började för tre år sedan var det få i Finland som visste vad Veritas Forum är och vilken dess
vision var. Det var knappt så jag själv visste. Då hade jag bara tittat på några videon och läst några artiklar på nätet. Det verkade som om det handlade om att diskutera om Gudsbevis och hur plausibel den kristna tron var. Men då hade jag också sett endast ett fåtal diskussioner.

När jag började som koordinator fick jag snabbt lära mig att Veritas uppgift var något mycket mer och djupare. Det handlade egentligen inte om att "vinna" en diskussion eller visa sig filosofiskt överlägsen de icke-religösa talarna. Nej, det handlade om något så oändligt mycket mer: att påverka universiteten och samhället på långsikt. När jag säger på långsikt så talar vi om 50 eller 100 år in i framtiden. Veritas Forums huvuduppgift var att starta diskussionen och få studenterna, de som i framtiden kommer att styra i vår värld, att inse att de behöver ställa sig frågan "vad är ett gott liv och hur lever man ett sådant?". Det handlar om att få universiteten att inse att det är deras uppgift att fostra studenterna till att ställa sig dessa frågor och att våga fråga vad all kunskap och alla teorier egentligen betyder. Metoden var i grunden enkel, ordna diskussioner mellan en kristen och t.ex. en ateist och en sekulär agnostiker om en aktuell fråga. Poängen är inte att någon av dem ska "vinna" diskussionen utan att få igång diskussionen. 

I praktiken har hela projektet visat sig vara mycket svårare än så. För det första att försöka få studenter, universitetspersonal och kristna att förstå vad det är som är meningen med det hela har varit svårt. Speciellt att förklara för de kristna att det inte handlar om traditionell apologetik eller evangelisation. Det handlar i första hand inte om att föra människor till tro, utan att göra ateister och agnostiker till sökare. Att visa att de kristna kan diskutera i en kärleksfull anda och att det finns kristna vetenskapsmän. Man kunde säga att det handlar om att motverka fördomar som t.ex. att kristendomen bara är tusentals år gamla sagor som någon hittat på för att snärja människorna, att de kristna är intoleranta mot andra och inte kan lyssna eller diskutera med andra på ett vettigt sätt. De kristna är helt enkelt dumma och kan inte tänka eller resonera på ett objektivt och vetenskapligt sätt. 

I praktiken har det varit svårt också på grund av att många har varit mycket entusiastiska över hela projektet och visionen. Men då det kommer till att hitta samarbetspartners och personer för att utföra jobbet har det varit stopp. Många vill vara med, men det känns som om väldigt få är beredda att göra något. Som koordinator har det dessutom varit tungt, ensamt och svårt att jobba med en extremt begränsad arbetstid. Jobb hade det funnits för mer än en heltidstjänst. Som koordinator hade jag önskat mer stöd och handledning och positiv feedback och tips. I praktiken har sådan varit mycket begränsad.

Att få ihop ett forum med tre talare har visat sig vara extremt svårt. Inför varje forum har planeringsgruppen i samråd med koordinatorn ofta kommit på 30-40 personer som kunde passa som talare, har något att säga om ämnet och uppfyller de akademiska meriterna. Ungefär hälften har tillfrågats varav hälften av dem låter bli att svara och resten oftast har tackat nej. Av de talare som varit positiva till att ställa upp för forumet drar många sig ur mitt i planeringsprocessen(en t.o.m. bokstavligen försvann under jorden) vilket ofta betytt att planeringen måste påbörjas från nära nog början. 

Trots allt det här tycker jag att de forum vi haft i regel lyckats väl. De diskussioner jag själv har har kunnat närvara vid har varit extremt goda och varit helt i enlighet med visionen och motarbetat ovannämnda fördomar. Diskussionerna har berört ämnen som inte direkt är teologiska eller apologetiska, istället sådant som är angeläget för "vanliga människor". Men ämnen som det ändå varit möjligt att få in Kristus i. Kristus och Gud har inte ens alltid nämnts vid namn under forumen, men på något sätt har den kristna talaren och dennes syn på saken framträtt som det mest tilltalande. I det ser jag att vi verkligen har lyckats börja bygga en god grund för Veritas Forum i Finland.

Om man ser på Veritas Forum i USA där de har hunnit hålla på i snart ett kvartsekel så har de först nu på senare år kunnat börja mer frimodigt tala om Kristus och ämnen har kunnat vara betydligt mer fokuserade på Gud och tron. Men vägen dit har varit lång, även de har varit tvungna att börja med diskussioner som till det yttre kanske inte har så mycket med tron, kyrkan, Bibeln eller Kristus att göra. Nu börjar man se frukten av arbetet som pågått länge och den långsiktiga visionen börjar förverkligas. Universiteten börjar se att det är viktigt att fråga sig vad alla teorier och all kunskap egentligen betyder för oss. Hur kan det hjälpa oss till att bli bättre människor?

Jag lämnar arbetet nu efter tre år och det känns som om vi tillsammans har lyckats göra väldigt lite, i alla fall i jämförelse med de andra länder där Veritas Forum verkar. Jag hoppas att arbetet ska få fortsätta så länge som möjligt och ska kunna omfatta fler aktörer än Studentmissionen och ett fåtal församlingar. Min vision har varit att forma planeringsteam på de orter där studentmissionen verkar på svenska och att varje team skulle ha en person från just den orten till sitt stöd. I Åbo finns det ett mycket fungerande och kapabelt team jag är mycket tacksam för. Jag är också tacksam för allt det arbete som studenter och anställda utfört i Helsingfors och Vasa. Själv kommer jag inte helt att lämna Veritas Forum(hoppas jag), jag ställer mig fortsättningsvis till förfogande och kan tänka mig att fungera som en stödande person för gruppen i Helsingfors en tid fram över. 


Fader, i Dina kapabla händer lämnar jag arbetet!

No comments:

Post a Comment