Thursday, December 25, 2014

Tal till studenterna

Tal till de ny-dimmiterade studenterna vid Kyrkslätts gymnasium, hösten 2014

Ärade Studenter!
Ni har idag uppnått en av era livs största stunder, ni får pryda era huvuden med den vita mössan och ansluta er till skaran av studenter i vårt land! Ni har läst, pluggat och arbetat hårt för att uppnå detta. Men vad är det som ni egentligen har uppnått?

Idag när ni dimitteras från gymnasiet är ni på toppen av kurvan av kunskap ni har och kommer att ha. Aldrig kommer ni att vara så allmänbildade som ni är just nu. Genom ert hårda arbete har ni inte endast erhållit teoretisk kunskap, ni förfogar nu över en större begreppsförmåga och förståelse än tidigare. Studierna har vidgat era horisonter och nu ligger världen öppen för er.


Lägg den under er! Ta vara på denna tid i era liv. Res runt världen och besök platser ni aldrig varit på. Pröva på nya saker. Pröva på sådant som är okänt och som skrämmer er. Hitta era gränser och bryt dem! Genom gå in till det okända och över sina gränser, ut ur bekvämligheten och det kända kommer ni att gå in i en resa in er själva. En resa som testar vem ni är och vem ni vill vara. Vad ni står för, vad ni vill försvara och vad ni vill låta vara.

Det är en viktig process, även om den är både lockande och skrämmande. Genom den resan kommer ni att utveckla er egen karaktär och ert eget liv. Ni kommer att växa till som människor och personer.

Även om ni efter resan kommer att vara unga till åren, kommer ni att ha vuxit och åldrats flera år. Låt inte någon se ner på er för att ni är unga. Men kom ihåg, att även om det är ni som är framtiden för vårt land, så är framtiden byggt på det förgångna. På dem som är äldre och de som byggt upp detta samhälle.

De har gett sina liv, tid, ork, vilja och hälsa för att bygga samhället vi har idag. Var stolta över dem och att ni kan kalla er Finländare och stundeter! Om de behöver er insats och er hjälp, så var beredda att sträckta ut er arm till dem!

Världen och vardagen består i det vi är tillsammans. Ni är nu på topp och har allt ni behöver för era kommande liv. Men ni behöver se, uppleva och göra bort er för att kunna använda det ni lärt er. Tillsammans med andra bygger ni för framtiden. Tillsammans bygger vi en bättre värld. Tillsammans och i gemenskap med andra förstår vi vem vi verkligen är och vart vi är på väg.

Så ge er frimodigt iväg på resan ut i världen och in i er själva. Kom tillbaka styrka och utrustade med vishet.

Guds rika välsignelse önskar jag er!

Jul tal

Tal på julbönen i Kyrkslätt 2014

En mörk höstkväll utspelar sig en dramatisk scen. Händelsen skakar om världsordningen, hela kosmos som vi känner den. Det okända och annorlunda, det vi kallar transcendent och mysterium, har blivit känt och närvarande, immanent och förståeligt.

Gud som var långt borta och allt det människan inte var, har nu kommit nära och själv blivit människa. Idag firar vi denna händelse, en födelsedagsfest! Vi läser och minns alla de personer som var inblandade i händelsen. Änglar, herdar, österns visa män, det unga paret Josef och Maria och deras släktingar och med dem hela staden Betlehem.

Maria och Josef var enkla och vanliga människor. Hederliga donare som försökte leva ett rätt och vara goda medborgare. Maria förstod knappast vad det var som hänt henne, förrän mer än 30 år senare då Kristus uppstått. Maria måste ha varit förvirrad och ha blandade känslor. Josef förstod ännu mindre, att han hade blivit pappa till ett barn han inte riktigt förstod hur det kommit till. Och ängelns ord om att den här lilla pojken är särskild och speciell.

Herdarna, de med det minst åtråvärda yrket på den tiden, kommer för att hylla den nyfödda kungen. För att hylla Gud själv, eftersom de sett att bataljoner av änglar intagit positioner omkring staden för att skydda den och lovsjunga Gud.

Staden som är proppfull men människor, allas gästrum är fyllda och invånarna hade det svårt erbjuda husrum och fullgöra sina plikt åt sina släktingar som var på besök. Därför hade också Maria och Josef fått flytta in i husets nedre del där djuren var om natten. Barnet fick ligga i djurens matskål.

Historien om Gud som blir människa började redan i paradiset. Människan valde att gå en annan väg och leva ett annat liv än Gud ville. Separationen mellan Gud och människan fick långtgående följder. Men redan från den stunden lovade Gud människan att återupprätta relationen. Det måste ske på ett sätt som människan förstår. Genom något som är bekant och känt. Profeterna talade om det och förutspådde hela Jesu liv. Nu gick allting I uppfyllelse!

Gud har blivit människa, en av oss, en vi känner, en som känner oss. Hans budskap var enkelt, men ett budskap som berör oss ända in i själen. Gud har kommit för oss, han vill återuppta kontakten, börja leva ett liv tillsammans med oss. Han har förberett allt för oss, det är bara att tacka och ta emot. Börja vandra sida vid sida.
Idag firar och minns vi denna händelse. Det är en gåva till oss. Ett paket som innehåller något evigt. Redan ikväll får vi börja använda den gåvan. Ta emot Kristus i våra hjärtan och låta hans ande flöda över i oss.
Det är julens mysterium. Det okända har blivit känt. Gud har blivit människa, för oss. Så att vi skulle kunna komma till Gud.

En helt vanlig tjej

Tal på gymnasiets julkyrka.

Maria, en flicka som vi kunde möta här på torget, på väg till bilskolan eller S-market. En flicka som antagligen går i gymnasiet, försöker klä sig enligt mode och klara av alla prover inför periodens slut.

Maria, en vanlig tjej, fick vara med om något ovanligt. Något unikt. Hon skulle få ett barn. Det är inget märkvärdigt med det, nog har vi sett höggravida flickor under stundentskrivningarna förut. Hon födde sitt lilla pojkbarn medan hon och hennes familj var bortresta. Utan förvarning klampade det in en hel hop med främmande människor in i hennes rum.

Plötsligt minns hon drömmen hon hade ett år sedan. Det är som en deja vu, alla bitarna faller på plats. Nu förstår hon, men begriper ändå inte riktigt. Är det hrä barnet verkligen Gud? Han som bara prästerna talar om på de stora högtiderna. Det här lilla knyttet, som dessutom har något fuffens på gång i blöjan.

Gud har blivit som vi, en av oss. En människa som andas samma luft, som känner sig glad, som känner morkkis, blir snål på pizza och arg när wifin stärvar.

Gud har verkligen blivit en av oss. Han gick, han diskuterade och han pratade med människorna i det antika mellan östern. Och han talar till oss idag genom orden skrivna i den heliga skrift.
Han kom för att berätta att nu är tiden inne, dags att trycka på start knappen för en ny slags ordning i världen.

Jesus visar oss genom sitt liv vem Gud är. Han vill ge oss en gåva. En gåva som inte är mjuk eller hård utan evig. Den innehåller ett liv i gemenskap och vänskap med den Annorlunda, den okända, med honom som vi kallar Gud. Är vi beredda att klippa av snörena och slita upp paketpappret på gåvan, för att avslöja innehållet och börja använda det?
Det är julens mysterium. Gud har blivit förkroppsligad. Den transcendenta har blivit immanent.

Jesus kom oss, för att visa oss ett liv i gemenskap med Gud. Han kom hit till oss, till vanliga människor. Han låter flickor, som Maria, inneha en av huvudrollerna i sitt stora skådespel. Han kom för att möta oss och låter oss följa med på sina äventyr. Det är en gåva det!

Här och nu i den åttonde dagen

Artikel om eskatologi i tidskriften Kummin, december 2014

Den åttonde dagen. Den dagen lever vi, i väntan på det kommande riket. Vi kan läsa att Gud skapade himlen och jorden på sex dagar och att han vilade på den sjunde. Vi har sedemera levt enligt denna tidsindelningen, sex dagar arbete och en dag vila. Gud blir människa genom sin son Jesus Kristus, han dör på ett kors och uppstår på den tredje dagen. Lärjungarna och den unga kyrkan började fira Hans uppståndelse på söndag morgon, det var den nya dagen. Den nya Adam och en ny världsordning hade kommit. I Gudstjänsten och nattvarden förflyttades församlingen till en annan tid. I nattvarden var de både kvar i tiden och redan i evigheten. Himlen hade blivit en plats på jorden. Det är den åttonde dagen.

Som kristna lever vi hela tiden i detta ambivalenta spänningsfält. Å ena sidan är vi kvar här i tiden och på jorden och lever sju dagar åt gången. Men samtidigt är vi delvis redan i det kommande, i den åttonde dagen och väntar på att Kristus ska komma tillbaka.

Jesus red in i Jerusalem medanfolket sjöng ”Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn!”(Matt 21:9). Han gick in i templet och rensade det från alla som sålde och köpte där. Något senare sade han att han ska riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar(Mark 14:58). Templet var den plats där den gudomliga och andliga dimensionen mötte den mänskliga och jordsliga. Gud ”bodde” i templet, det var den plats där människa och Gud kunde mötas så att säga ansikte mot ansikte. Genom sin uppståndelse upprättade han templet till vad dess egentliga betydelse och funktion.

Jesus är död i tre dagar och under de tre dagarna bygger Han upp det nya templet. Paulus skirver att vi är Guds tempel och att Guds anden bor i oss(1 Kor 3:16). Nu är vi den plats där Gud möter oss. Guds rike finns inom oss och mitt ibland oss då vi samlas för att fira Kristus på den åttonde dagen(Luk 17:21).

Guds rike är redan här i oss och bland oss, men inte som ett synligt rike. Det riket har ännu inte kommit i sin fulla glans och härlighet. Gudsriket kommer som ett synligt rike först då Jesus kommit tillbaka och upprättat och förnyat världen.
Jesus berättar utförligt för sina lärjungar hur det kommer att vara då han kommer tillbaka till jorden. Återkomsten ska föregås av vida naturkatastrofer, krig och kriser. Man får nästan bilden av att det är ett världsomfattande kristillstånd. Varje människa kommer att drabbas.(Matt 24-)

Människor har försökt tolka olika naturfenomen och krigstillstånd som tecken på att människosonens återkomst kommer. Vi kan endast försöka fantisera oss hur människor under första världskriget kände då de fick höra att nästan hela världen blivit en krigszon. De finns också de som idag menar att vi nu ser tecken som tyder på att Jesus kommer tillbaka. Vi hör ”krigslarm” (Matt 24:6)varje dag via de globala medierna. Men en snabb genomgång av historieböckerna ger vid handen att vi idag lever i en av de mest fredliga perioderna någonsin.

Även om Jesus ger omfattande anvisningar om tecken som tyder på hans återkomst, verkar det som om han i första hand uppmanar oss att förbereda oss på det kommande. Dagen och timmen känner ingen, inte ens himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern (Matt 24:36). Vi vet inte när det inträffar, men vi ska leva som om den dagen var imorgon. I västvärlden har det vuxit fram en rörelse som av vissa kalla för ”prepping”(från engelskans prepare, att förbereda sig). Människor i olika åldrar och av olika bakgrund bygger sig enorma bunkrar, förser sig med vapen och konserverad mat som räcker i åratal. De ordnar övningar där de går igenom hur de ska agera då SHTF(Shit Hits The Fan, alltså då världen går under). De tar Jesu ord om förberedelse mycket allvarligt och konkret.

Jag tror att Jesu uppmaning är mer av det andliga slaget. Det handlar i första hand om att förbereda våra hjärtan på att Jesus kommer tillbaka och i andra hand att med sunt förnuft förbereda sig på undantagstillstånd. Alltså att leva redan här i Gudsrike, men i vänta på det kommande. Jesus förklarar det här genom att berätta några liknelser: om en god och en dålig tjänare, om talenterna, de tio brudtärnorna och om fåren och getterna(Matt 24:45-25:46). Poängen i alla är att vi ska göra oss redo genom att utföra de uppgifter vi blivit anförtrodda med. I sin enkelhet att leva ut evangeliet, ta hand om de sjuka och ensamma, ge mat åt de som hungrar och kläder åt den som är naken. Att låta Guds rikes kapital växa, göra så att talenterna blir fler.

Genom att låta anden som bor i oss flöda fritt, som strömmar av levande vatten, låter vi Gudsriket sprida sig omkring oss. Det är att leva med hjärtat i evigheten, i den åttonden dagen, men ändå kvar här på jorden. I gemenskapen med Kristus och med varandra är v i redan i den kommande världen.


Wednesday, December 10, 2014

Tal på uppbåd

Tal på uppbåd i Kyrkslätt 2014

Ni är på väg på en lång och spännande resa. En resa som heter militären. Hur den resan kommer att se ut för var och en av er, är lika olika som ni alla är. Ni kommer från olika byar och orter, har olika familjer, intressen och utbildning. Ni ger er iväg med olika slags känslor och tankar. Några av er är ivriga på att ge er iväg på resan. Några av er känner vemod för den här resan. Några skulle hellre slippa att åka på resan. Medan några av er säkert har mycket blandade känslor och väntar tills resan har börjat innan ni bestämt er vad ni tycker.

Men åka ska ni,  Tillsammans. Ni kommer att klä er i likadana kläder, bära likadan utrustning och lyda samma order.Det är en märklig känsla då någonting kallt, hårt och metalliskt både blir en bästa vän och det man hatar mest. Er "stägä" kommer att följa er överallt och ni kanske ger den namn som "Bettan".
Mycket av det yttre kommer att vara lika för er alla, men ni kommer var och en att uppleva resan mycket annorlunda. Var och en kommer ni att bidra med er själva, era kunskaper, era svagheter och era styrkor. Det kommer att komma tider då ni bara skulle vilja vara hemma hos mamma och sova gott i egen varm och torr säng. Stunder nå ni nästan kommer att Hajoo.

Men senare, då resan är över, kommer de stunderna att bli de som ni minns som de allra bästa. Inte för att det var trevligt att vara I de stunderna, tvärtom. Istället kommer ni att minnas dem särskilt bra, eftersom det är I de stunderna ni växte allra mest. Ni kommer att växa som personer och personligheter. Ni kommer att få märka att ni klarade er genom allt tillsammans med de andra i er enhet. Tillsammans klarade ni det, genom att lita på varandra och genom att lita på er själva.

Under den här resan kommer ni att få lära er så mycket om er själva och om att vara människa. Ni kommer att märka att ni klarar av mer än ni trodde. Ta vara på det här tillfället. Även om det känns mörkt och hemskt. Ta det som det kommer, fånga stunden! Försök hitta det bästa i varje tillfälle och varje person.
Ni kommer att få öva er i tålamod och självbehärskning. Då "Undin" undersergeanten skriker åt er för att ni inte klarade av att vika pinkan efter femte försöket. Eller alla österbottningar som inte förstår vad de säger. Ta vara på de tillfällena. Hjälp varandra och ni kommer att få vänner och kontakter som vara livet ut! Vänner ni kan tala brudar och bilar med i bastun, vänner ni kommer att ha kvar fastän de bor i Kokkola och ni i Barösund.

Er resa kommer att ta er inte bara genom skog och mark, genom snö, regn och solsken men också in i er själva. Var inte rädda för att utforska ert inre. Det kan vara att ni mentalt går i spillror, men tänk vilket tillfälle att böra bygga igen från början. Klämmer det för mycket kring skallen, så går det att tala med kompisen och militärpastorn. Var inte blyga för att gå dit vägen leder på er resa.
Hur er resa än kommer att se ut och sluta, genom skog och mark, sodes munkar, undins skrik, stägän och allt annat som väger som synden, kyla, solsken och kamratskap, så kommer ni att klara det. Om ni gör det tillsammans!

Tillsammans kommer ni att ha gett blod, svett och tårar för fädernas jord, men framför allt för varandra!

Sunday, November 30, 2014

Predikan 1. advent

Predikan på 1. advent, S:t Mikaels kyrka 2014, 3. årgången

Jesus rider in i Jerusalem, Israels huvudstad och metropolen med alla de viktigaste administrativa funktionerna. Landet var inte fritt, det var ockuperat av en främmande makt: Romarna. Folket i landet gillade inte detta. De ville vara fria och själva bestämma över sitt land och sina angelägenheter.

Redan hade några män tagit upp kampen och gått i spetsen för var sin befrielsearmé. Men statskupperna hade misslyckats och de revolutionära hade blivit avrättade eller fängslade. Men nu var det annorlunda. Den här mannen från den obetydliga byn Nasaret var inte som de andra. Han hade redan samlat en stor skara människor som följde honom vart han än gick. Han utmanade myndigheterna och folkets förtryckare. Han var en av folket och bemötte var och en som kom till honom med kärlek och förståelse. Det sades t.o.m. att han kunde utföra obegripliga saker, mirakel.

Han hade folkets politiska stöd att genomföra en revolution, slänga ut både korrpution och förtryckare. Han skulle lyckas. NU kommer han ridande in i Jerusalem, stället där revolutionen måste börja. Människorna sprang ut och hyllade honom som om han redan varit regent och kung. Alla var glada och jublade. Äntligen, äntligen kommer friheten! Folket ropar Hosianna! En bön som egentligen betyder: "Herre, fräls oss!" Jesus mötte dem och gick sedan till templet, där han slänger ut dem som försöker tjäna pengar på människors religionsutövande.
Igår var jag inne i Helsingfors centrum för att uträtta några ärenden. Julljusen satte min fantasi i rörelse. Hur hade det sett och hur hade vi reagerat om Jesus kommit till Helsingfors i vår tid? Om han startat någonstans i Borgå eller Sibbo och tagit sig in till Helsingfors centrum. Om det skett i skiftet av fyrtio- och femtiotalet, då Finland hade utstått ett nederlag, hotat av ett nytt anfall och fienden hade annekterat bl.a. Porkkala. Hur hade vi Finländare reagearat om Jesus kommit körande in i Helsingfors i en skruttig Saab? Hade människorna i det krigssargade Helsingfors tagit emot Honom som den som kan befria från fiendens hot och maktutövande?

Jesus var medveten om vad han gjorde. Han var inte en kung som andra. Han kom med befrielse. Men den befrielsen skulle inte endast vara något som berörde det antika mellan-östern. Han kom inte för att driva ut en romersk ockupationsmakt, beväpnad med svärd och spjut. Han kom för att driva ut en kosmisk ockupationsmakt, beväpnad med vapen som skadar själen och som höll hela världen och mänskligheten i sitt grepp.
Folket väntade sig en statskupp och ett blodigt uppror. Men de fick bli besvikna. Blod skulle de få se, men ingen armé på reträtt eller frihet. Jesus blev fängslad och alla hans anhängare flydde fältet. Han fick blöda och avrättades som en revolutionär. Men nederlaget var ingen förlust. Ondskan blev bedragen och berövad på sin seger. Kristus uppstod och genom sin uppståndelse vann han seger över döden och ondskan. Kristus blev krönt till konung i sitt rike, ett rike som inte är likt något annat rike.

Han kommer till oss, ridande ödmjukt och enkelt, som på en åsna. Han bjuder oss in i sitt rike, till en fest bankett. "Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig." Öppnar vi dörren? Låter vi Jesus komma in ridande till oss, in i vårt hjärta?

Jesus kommer med befrielse till oss. Efter att han red in i Jerusalem, gick han in i templet. Templet var den plats där Guds dimension och den här dimensionen möttes. Stället där Gud mötte sitt folk och var närvarande inför dem. Det var en plats av bön och tillbedjan. Men hade blivit en plats där människor försökte förtjäna pengar och bli rika genom att sälja varor och religiösa artiklar. Till dem kommer Jesus. Välter omkull deras bord och slänger ut dem. Han rensar templet från det som inte ska vara där. Så att människorna i ro kan få möta Gud där.

Han kommer också till oss, ber ödmjukt om att få stiga in i vårt hjärta och rena det från det som hindrar oss att söka vår Fader i himlen och låta oss bli bemötta av den nådige Guden. Vi bär alla på mycket gott i våra hjärtan, men också på mörker, sådant vi önskade att aldrig hänt och som vi önskar glömma. Saker vi gjort och ångrar, krångliga och brustna relationer och lidande och gråt. Också det bar Jesus upp på korset och kommer nu med befrielse.

Jesus rider in till oss som en ödmjuk kung med sitt rike. Men detta rike är inte synligt som någon stat eller land. Det är ett rike som finns inne i oss. Som medborgare bildar vi detta rike, tillsammans med Herrens egna världen över. En dag ska det riket komma i sin fulla styrka, som ett synligt rike. Ett rike fritt från död, synd, mörker, ondska, tårar och lidande. Ett rike fyllt av ljus, glädje, frid, frihet och kärlek.

Redan nu får vi smaka på det rike i nattvardens mysterium. I brödet, vinet och gemenskapen möter han oss som kung, vän och frälsare. För oss får Hosianna bli en bön vi kan ta i vår mun om vi låter Jesus rida in i våra liv, in i våra hjärtan och hela vår brustenhet. "Hosianna, Herre fräls!"

Monday, October 6, 2014

Review: Solo Stove

A few years ago I stumbled upon wood burning camping and hiking stoves for the first time. The concept of a wood burning or wood gas combustions stove intrigued to the degree that I thought it
Making coffee on wet fuel.
was worth spending a 100€ on a Solos Stove.

I chose the Solo Stove over other designs and brands(eg. the Vargo Hexagon or the BioLite) because:

  1. it is made entirely of steel 
  2. no moving parts or electronics(compare: BioLite
  3. it was the cheapest and easiest to acquire in Europe(Yes, the Vargo is cheaper, but it doesn't burn the wood gas)


Here are som initial thoughts and findings. I have not taken it on a multi-day trip yet nor have I tested it in winter conditions. These observations are purely from summer and fall conditions. I have timed any boil times, since that is essentially irrelevant in my opinion because of the unending supply of fuel. I think there is no need to ration fuel and thus no need to establish boil times of fuel/litre boiled water.

I have found that the Solo Stove is very efficient, just as the manufacturer promises. It will burn with a very hot flame leaving only white remnants of wood. This compared to a camp fire that leaves unburnt wood and black wood coal. The white wood coal suggest that the stove is very efficient in utilising the energy  in wood. I recommend using some sort of windshield or rocks to break the wind. Also be cautious about where you set it down, it will heat at to some degree at the bottom and sides.

It will burn soaking wet wood efficiently when the stove is hot enough! By that I mean that it can be a bit of a challenge to start the fire in the stove solely on wet wood. I recommend bringing some paper or dry tinder with you from home. Of course shedding ultra thin pieces of a stick with a knife or a pencil sharpener works fine.

With the pot and the nylon pouches my stove weighs exactly 500g, which is about as much as my Jetboil Flash PCS with a gas container. I enjoy using the SoloStove a lot more than my Jetboil or Trangia.

There is simply something soothing and contemplative about gathering fire wood, prepping the fuel, lighting it and watch it burn. The SoloStove fits my hiking "philosophy" of slowness, simplicity and seizing the moment of being outdoors.

It isn't the lightest, fastest or easiest to use. It requires time and energy to gather the fuel, but that what makes it worthwhile for me!

Here are som pictures(AA battery and matches for scale):

Stove and pot packed


 Stove and pot unpacked


 The stove packed in pouch, pot at the back.


 The stove inside the pot.


 Stove and pot side by side


 Stove and pot side by side


 Stove and pot from above.


 Assembled


 Pot, stove and pouches weigh 500g.