Sunday, June 23, 2013

Predikan 23.6.2013

Var barmhärtiga, 5e söndagen efter Pingst, Borgå Domkyrka
Sak 8:16-17, Rom 14:7-12, Luk 6:36-42

Min predikan eller anteckningarna alltså. Ber om ursäkt för att det inte är löpande text, utan bara tanke för tanke.

Att växa i Kristuslikhet
6:36 Ordagrant: Känn samma medlidande som vår Fader är medlidande

Dagens evangelietext är ett utdrag ur ett längre avsnitt där Jesus undervisar folket om det himmelska livet. I Lukas version håller Jesus talet på en stor slätt och det kallas därför för Slättpredikan, i Matteus sker det på en stor kulle och har fått namnet Bergspredikan. Troligt är att författarna samlat olika anvisningar och råd Jesus givit i ett och samma tal och sedan placerat in det i lämplig miljö och situation.

Talet innehåller olika anvisningar och råd, vilka ibland känns som omöjliga att hålla och följa. Jag tror att dessa anvisningar avspeglar det himmelska livet, det liv som vi hoppas och väntar på. Vi lever ändå i en fallen värld som inte är perfekt och som är förgänglig. Därför känns anvisningarna svåra och nästan omöjliga att hålla.

Ibland kan det kännas nästan omöjligt att följa instruktioner och anvisningar, vi behöver exempel och någon som visar hur det ska gå till. Som t.ex. Fotboll eller mureri. Om någon gav oss en fotboll, en plan med mål och som anvisningar att vi ska sparka bollen i mål från 20m, så tror jag att vi får hålla på ganska länge. För att inte tala om sjuka tår och brända nerver. Men om vi får träna med ett lag, spelare som kan spela och som vi får ta exempel av och en tränare som kan visa oss hur vi ska sparka bollen, då är det en helt annan sak.

alternativt.

Att lära sig att mura är en lång process. Jag har förstått att det tar tiotals år att bli en riktigt murarmästare. Jag kan om jag vill nog få ihop någonslags murbruk och placera tegelstenar på varandra. Men för att kunna mura ihop konstruktioner i olika väder, olika lägen, olika material och ännu göra det snyggt kräver träning och skolning. Murbruket ska vara annorlunda beroende på luftfuktighet, lutning etc. Har man fel murbruk så håller kanske muren ihop i 10 år men faller ihop efter det. För att verkligen lära sig att mura, så behövs det en murarmästare man kan vara lärling hos. Och läro processen kan ta 10-20 år till man är lika kunnig som sin mästare.

Det jag vill säga med denna liknelse är att Jesus inte ger oss vissa anvisningar och sedan lämnar oss ensamma med dem. Han ger oss anvisningar och visade genom sitt eget liv hur de ska levas ut.

Jesus säger i evangelietexten: att efter att en lärjunge(elev) fått undervisning kan han bli lika bra som sin lärare. Med andra ord är dessa anvisningar sådana som vi behöver lära och träna oss i att kunna och leve efter. Precis som det tar många år att bli riktigt bra på fotboll, trots en duktig tränare. Nåja till saken:

I texten i dag talar Jesus om att var barmhärtiga och barmhärtighet i en specifik kontext: döma/ se andras brister/...att inte kräva straff och ersättning även om vi hade rätt till det. Jesus talar om att vi ofta ser flisan, små stickor, i våra medmänniskors ögon, men inser inte vilka stora stockar vi har i våra egna ögon. Med andra ord vårt sätt att se på saken, vårt perspektiv och känsla för rättvisa kanske inte alltid "är rätt". Eller Varför skulle vi vara berättigade att få rättvisa då vi själva gör fel och orätt mot andra.

Att kräva rättvisa handlar ju i sista hand om själviskhet och rädsla. Vi är rädda för att vi inte ska få vår del och bli utan. Vi tycker att vi borde garanteras vissa saker(och kanske att andra blir utan). Men det verkar som om Jesus försöker säga att själviskhet och rädsla inte är något som hör till det himmelska. I Romarbrevet 14, det ställe som nyss lästes upp, säger Paulus att ingen längre lever för sin egen skull. Det himmelska livet handlar mer om att ge, att ge av vår tid, vår energi, våra tillgångar och våra talanger för andra. Helt enkelt att känna medlidande för andra.

Barmhärtighet och förlåtelse handlar ju om att släppa taget och låta det vara. Släppa ifrån oss vår rättvisa del och det som med rätta varit vårt. Det handlar alltså om att ge ifrån sig något. Att helt och hållet släppa taget om vissa grejer, skulle vi inte göra det skulle det skada oss och andra mer...oftast krävs det mindre energi för att förlåta, även om det är tungt, än för att kräva ut rätten.

Barmhärtighet är att lära sig att ge ifrån sig i det omedelbara, för att kunna få ut mer i evigheten. Det står ju att den som sår i köttets åker får skörda förgängelse och den som sår i andens åker får skörda evigt liv.

Vad har nu barmhärtighet och rättvisa att göra med att mura? Jag tror att barmhärtighet är något vi behöver lära oss att visa och ha.

Jag brukade jobba på somrarna i en stor trädgård och en gång så skulle jag köra bort bråte och grenar med vår miniatyr traktor. För att spara tid tänkte jag att jag tar en kortare väg och ginar över åkern. Det visade sig inte vara ett särskilt smart drag. Jag körde fast. Jag ringde trädgårdsmästaren med darr på handen, rädd för att få minst en utskällning och kanske mista arbetsplatsen. Men tvärtom, det jag fick höra var en lugn röst som sade att kom och dricka kaffe så ser vi sedan. Trädgårdsmästaren var inte alls arg, även om det tog oss resten av eftermiddagen att få loss miniatyrtraktorn. Hur trädgårdsmästaren handlade satte djupa spår i mig och jag vill påstå att jag lärde mig något om barmhärtighet den dagen.

Vi får varje dag öva oss i att ge ifrån oss, att dela med oss. Kyrkorået är även uppbyggt så att vissa perioder innehåller element som övar oss mer intensivt för detta. Jag tänker på fasteperioderna. Fastorna är ju övningar i att ge ifrån sig, ge ifrån sig sin rätt till mat och sömn(man kan fasta även på andra sätt) för att ge utrymme för Gud i våra liv. Det är även barmhärtighet från vår sida att ge mer tid för Gud i våra liv. Ge av vår själviskhet och låta honom fylla oss med sin närvaro.

Speciellt under stora helger som midsommar är det lätt att fälla snabba domar och försöka kräva vår rätt! Vi tycker att det är fräckt att någon annan köpte den sista biffen precis innan oss, eller köpte den sista packen dricka framför vår näsa. Eller att trafiken stockar sig på land och i vatten och vi kommer inte fram till vårt fest ställe. men har inte alla andra rätt också till korv och biff på midsommar och ska inte de få fira på ett trevligt ställe?

 Eller kanske vi ser ner på dem som begår en massa dumheter och råkar ut för olyckor medan de var berusade. Och vi tycker att vi själva är så mycket bättre som lyckats undvika sådant. Varför var vi inte ute på stan eller ute på sjön och hjälpte alla dessa människor som kanske med vår hjälp inte hade råkat ut för olyckor och annat tråkigt.

På samma sätt som Jesus säger åt oss att vi ska förlåta, så är han förlåtande. Förlåtelsen, eller chansen att försöka på nytt, är ju helt central för att lära sig något.Precis som man i fotboll inte alltid kan lyckas, så kommer vi ständigt att misslyckas med det himmelska livet. Men vi får också be om förlåtelse och bli förlåtna för varje gång. Och jag tror att för varje gång vi misslyckas kommer vi lite närmare Kristuslikhet..
Amen.

No comments:

Post a Comment