Sunday, June 15, 2008

En hednisk officers tro

I det antika Rom levde, på kejsar Tiberius, en from och rättskaffens man som hade två söner. Den ene sonen var militär, och han sändes iväg till imperiets utkanter där han skulle fullgöra sina plikter. Den andre var poet, och han lyckades förnöja hela Rom med sina vackra verser.

En natt hade fadern en dröm. En ängel visade sig för honom och sade att några ord som skulle komma att yttras av en av hans söner skulle bli välkända och upprepas över hela världen under alla kommande generationer. Fadern vaknade tacksam och med tår fyllda ögon ur sin dröm, för live var frikostigt mot honom och uppenbarade något som varje far skulle bli stolt över att veta.

En kort tid därefter dog den gamle mannen när han försökte rädda ett litet barn från att krossas under ett vagnshjul. Eftersom han hade levt riktigt och varit rättvis under hela sitt liv kom han raka vägen till himlen, där han träffade ängeln som hade visat sig i hans dröm.

”Du har varit en god man” sade ängeln till honom. ”Du har visat kärlek medan du har levt och du har dött på et värdigt sätt. Jag kan nu låta din högsta önskan gå i uppfyllelse.”

”Livet har också varit gott mot mig”, svarade den gamle mannen. ”När du trädde fram i min dröm kände jag att alla mina ansträngningar hade varit riktiga, eftersom min sons dikter ska leva kvar hos kommande seklers människor. Jag har ingenting att be om för min egen del. Men det finns ingen far som inte skulle vara stolt över att få uppleva berömmelsen av någon som han har vårdat när denne var ett litet barn och uppfostrat när denne var i sina ungdomsår. Jag skulle vilja höra min sons ord någonstans i en avlägsen framtid.”

Ängeln lade en han på mannens axel, och de båda förflyttades in i framtiden. De kom till en plats där det på rader av bänkar satt tusentals människor som talade ett främmande språk.

Den gamle mannen grät av lycka.

”Jag visste att min sons dikter var odödliga”, sade han mellan tårarna. ”Kan du inte berätta vilka av hans verser det är som de här människorna reciterar?

Ängeln gick fram till mannen och ledde honom till en leddig bänk, där satte han sig ned.

”De dikter som din son poeten skrev var mycket uppskattade i Rom”, sade ängeln. ”Alla tyckte om dem och roades av dem. Men när Tiberius regeringstid var över glömdes hans dikter bort. Dessa ord som du hör kommer från din son som blev militär.”

Den gamle mannen gav ängeln en förvånad blick.

”Din son tjänstgjorde i ett avlägset område och blev så småningom hövitsman. Även han var en god och rättvis människa. En kväll blev en av hans tjänare svårt sjuk och föreföll gå mot döden. Din son fick då höra omen rabbin om kunde bota sjuka, och han gav sig iväg och sökte i många dagar efter denne man. Under sin vandring kom han till insikt om att den man han letade efter i själva verket var Guds son. Han mötte andra personer som hade blivit botade av rabbinen och han tog till sig den nya tron. Så en morgon lyckades han äntligen få träffa den man som han hade givit sig för att leta efter.

Han berättade för denne att han hade en tjänare som var svårt sjuk Rabbinen erbjöd sig att följa med honom till hans hem Men hövitsmannen hade en stark tro och när han såg in i rabbinens djupa ögon förstod han att han verkligen stod inför Guds sön.

Så här sade din son”, berättade ängeln för den gamle ” Det här är de ord han yttrade till rabbinen och som sedan aldrig har glömts: Herre, jag är icke värdig at du går in under mitt tak. Men säg allenast ett ord, så blir min tjänare frisk.”

No comments:

Post a Comment